Lugnande effekt

Ska försöka förklara känslan... den där känslan jag kan få när jag står på morgonen och ska packa ihop mig för en lång dag hemifrån och så är jag i lite tidsnöd och inget av alla nystan i det egna lilla lagret faller mig i smaken. Jag greppar mina slitna bambu 7or, mina gamla, lite av katt tuggade i toppen, trotjänare, utan att egentligen ha någon plan klar i huvudet. Med stickorna ensamt skramlande i väskan rusar jag så in i garnaffären som just slagit upp porten för dagen...
"Något mjukt i ull, något fint, inte för grovt..." ber jag desperat... Jag gissar att expediten hanterat situationer som dessa förut för vant och leende leder hon mig till några nystan Drops Delight... Den färgen jag tycker bäst om finns bara ett nystan av, jag tar det och så två av det näst bästa... Något lugnare, något fattigare men ändå berikad lämnar jag butiken...
Bara någon halvtimma senare känner jag lugnet återkomma... min puls stabiliseras i samma takt som stickornas tempo ökar...
Mitt på dan var den klar. Inte en stor sjal men väl en värmande scarfs Jag tycker mycket om den.
Det blev en till innan dagen var slut...
Vad har jag då lärt mig av detta? Att aldrig lämna hemmet utan garn kanske... Äsch jag vet inte... men jag är två, snart tre små scarfsar (heter det så?) rikare... :-D