Inte mycket jul.

Näe, bristen på blogginlägg beror då rakt inte på att det förbereds för julfirande. Det är snarare så att vintermörker och alldeles för långa arbetspass liksom jagat undan orken för allt annat än det nödvändigaste. Så är det ju ibland.
Jag stickar en del. Mest sockor. Fast nu börjar jag komma till den punkten då jag verkligen måste lära mig nåt annat lika bra, lättstickat och användbart som sockor då jag har på tok för många. Fötter har jag ju bara två liksom.
Har sett lite efter koftor, mest för att jag behöver en kofta. Verkar inte så himla svårt. Mitt problem är att jag vill sticka i ull men jag känner behov av att kunna tvätta en kofta i maskin utan att behöva tänka på specialmedel eller specialprogram, annars vet jag att den kommer att bli liggande oanvnänd längst ner i tvättkorgen och det är ju dumt. Får fundera vidare alltså... hitta nåt garn med ganska mycket ull i, hyfsat pris och tvättbart i maskin.
Tills dess så pillar jag med restnystanen som ni ser i skålen på bilden... virkar varv efter varv på filten som inte har någon deadline :-)
God helg önskar jag både er som firar och ni som hoppar över!

Spontant stickcafé

Riktigt snöoväder. Jag trotsade det och gav mig ut för att möta upp några andra sticktanter. Sämre kan man ha det en ledig måndag :-)
Visserligen drattade jag på ändan ordentligt men den värken det eventuellt ger kommer nog inte förrän i morgon så varför grunna på det nu, haha...
Ni kan ju se att stickningen närmast i bild är min, jag har verkligen fastnat i ett sockträsk igen, fast det känns helt ok. Det härligt petrolfärgade längre bort i bild är snart en klar kofta. Tänk om jag skulle ta och ge mig på det, bara för att ta reda på hur många koftor man egentigen kan ha..? Tror att jag väntar, kan bli en dyr hangup om jag inte kan sluta... haha...

Att lära ut...

 Hur stickar man en häl? Eh.. ja... det finns hundratals sätt säkert och jag vet inte riktigt vilket som är enklast. Jag vet bara vilket jag föredrar och hur förklarar man nånting som man själv gör med sån självklarhet så att man knappt vet hur det går till? Stickerskan på bilden här är självlärd, hon provar sig fram... det blir konstigt ibland men då repar hon upp och börjar om... Det säger ju en del om stickning i sig. Att det inte alltid är det färdiga resultatet som är viktigast utan mera känslan av garnet mellan fingrarna, och gemenskapen i att göra nåt ihop.

Roligt är det att sticka tillsammans även om man inte alltid kan samma saker. Dessa sockorna är klara nu och jag funderar faktiskt på att ha dem själv. Tycker om färgerna.

Bytta nystan.

Härom veckan tog jag med mig ett par nystan sockgarn till en kollega på jobbet. Det var ett garn hon frågat efter och jag råkade ha det hemma. När hon ville betala nystanen så sa jag att hon fick betala i garn för ungefär motsvarande summa. Så fick jag ett par såna här häriga Drops Fabel. Kul och praktiskt med byteshandel. Och nyfådda nystan är ju så mycket roligare än de som ligger och skräpar i ens egen garnkorg :-)
Igår satt jag och lärde mig mera om systematiskt arbetsmiljöarbete. Hur lär man sig bäst om inte med en stickning i handen? Jag håller fortfarande på med arbetet i förra inlägget men det får i fortsättningen vara en hemmastickning, det är alldeles för skirt för att fara i och ur ryggsäcken dagarna i ända.
Nånstans inser jag att jag inte själv behöver hur mycket sockor som helst men rätt som det är så är det någon som behöver... ler...

Rostfritt stål?!!

 Jag sprang på detta nystanet, eller egentligen konen, häromdagen. Kude bara inte motstå trots att priset var på tok för högt.

Men se vad det är för material! 69% silke och 31% rostfritt stål. Vem kan motstå den kombinationen liksom..? Det är sytrådstunnt och jag räknar med att på stickor fyra kunna sticka en sjal som får hyfsad längd, vi får se. Jag har lagt upp 100 maskor och tänker sticka så långt garnet räcker... Sån härlig känsla av skirhet och hållbarhet i ett. Kontraster. Dessa ljuva kontraster!
Att jag stickat under en heldagsföreläsning om kommunallagen ger det hela ytterligare en dimension :)

Samma samma

Det blir mycket stickat på samma tema just nu. Ibland är det så mycket annat som kräver så det är skönt att ha stickning helt utan krav på att knappt ens kunna räkna.
Länge sen jag hade detta härligt randade järboraggigarnet. Man blir, om inte glad, av det så i alla fall lite småglad... haha...
Jag har fått en lite rolig stickrelaterad uppgift i höst. Ska hjälpa en ostickande vän att handla stickrelaterad julklapp åt en stickintresserad vän. Såna små uppdrag är alltid kul och jag tänker försöka hitta tid till det snart, om inte annat för att hon ska veta att jag inte glömt bort det!

Kammofärgat garn.

Detta garnet gillar jag inte särskilt. Eller jo, det är inget fel på garnet men jag är inte förtjust i cammouflagemönstret. Vet inte ens hur det stavas... haha...
Det är julmarknad om en vecka. Det krockar för mig med ett möte i huvudstaden så jag kan inte vara med. Om jag samlar ihop en del alster och prismärker noggrannt så kan en väninna säjla åt mig när hon ändå ska stå där och sälja lite annat. Jag funderar fortfarande. Det är inte riktigt samma sak att låta ngn annan sälja, halva nöjet är ju själva kundkontakterna, erfarenhetsutbytet med andra små pysselknallar och grejen att sitta där och sticka. Men å andra sidan vore det ju skönt om några av alla de sockor som jag trots allt stickat under året kunde ge pengarna tillbaka så att säga.
Sockorna på bilden är en beställning. Stickor fyra, Järbo raggi. Snabbt och meditativt. Gott.

Sammanträdespauser

En dag med sammanträde. Paus ibland. Tur man har något att ha för händerna då.
Detta är raggsockor i storlek 46, tänkta till en bonde i Bosnien. Vi får väl se var de hamnar. Snabbt går det när stickorna är i nr 4. Kul. Fast lite för snabbt.

Smala ränder.

Härliga färger ihop detta, rosa och grått. Mycket sockor blir det nu, trots att jag inte har möjlighet att vara med på någon julmarknad i år. Kanske säljer jag ett par sockor då och då i alla fall. Fick idag beställning på två par raggsockor i strl stora. Det blir till att inhandla garn i morgon. Fast jag vill ha dessa klara först... går nog ganska fort... :)

Klara raggsockor.

Har just färdigställt ett par raggsockor, till mig själv. Med korta skaft räcker ett nystan mellanraggi. Insåg att de jag gjorde för några år sedan var genomsynliga, så slitna var de. Men de har hållt bra. Undrar vad dessa nya får vara med och trampa för stigar? Inget vet man.

Resestickning.

Viss stickning passar bra i bilen. Är det tillräckligt enkel stickning kan man hålla ögonen på vägen och slipper åksjuka. Synd att det inte är dagsljus så länge den här tiden på året...

Oväntade färger..

Man vet verkligen inte när man köper dessa nystan vilka färger som gömmer sig inuti. Jag borde väl kunnat ana att grönt och rött på utsidan skulle komma att vara lila och orange ini men inte då, förvåningen slår mig varv för varv...
Inte mina färger alls men å andra sida råder ingen brist på sjalar i min hallgarderob. Lätt och snabb stickning är det dock. Gott.

Höstfärger blev det.

Det blev en tripp till ortens garnaffär. Några udda nystan fabel fick sällskap av detta flerfärgade, sträva Kauni-nystanet. Jag hade fått stickorna med mig i alla fall. Några knitpro-tippar av okänd storlek hade jag också med mig men fick inhandla en kortare kabel (kan man få för många?)
Vad det ska bli? Tja, jag gissar på en halsduk eller typ sjal... lite rutmönster som jag hoppas att jag alldeles strax får in i hjärnans system så jag slipper tänka... meditativ, sträv, vilsam stickning... Gott liv.

Hjärnsläpp...

Nu vet jag inte hur jag tänkte. Packade och plockade ihop mig, efter bästa förmåga, för några dagars bortavaro. Förmågan var inte god nog. Inte en enda garnsnutt följde med ner i väskorna. Det blir till att antingen bita ner naglarna till noll, repa upp nån stackars tröja eller ge sig ut till garnaffären. Det lutar åt det sistnämnda. Fortsättning följer...

En låda tuttar ska postas!

Det känns verkligen kul att bli klar med nåt. Detta flermoments stökpysslande är jätteroligt, särskilt momentet att packa och skicka och få undan efteråt när soffan är full med trådändar och snuttnystan och vadd som smitit ur påsen...
Fast jag ska ärligt säga att jag har några kvar att göra men inte med samma deadline. Dessa 35 är strax på posten och börjar sin resa mot västkusten. Hoppas att de kommer att göra en massa nytta där med att lära ut hur man lär ut amning!

Klara.

Såhär blev de, de vägverksfärgade sockorna i storlek herr. De är mycket starkare i färgen än vad denna bilden visar. Hoppas att mottagaren blir nöjd.
Lite trist att sticka i helt enfärgat garn men med stickor tre så tar det ju ändå inte så himla lång tid...

Apelsingult.

Jag har inte riktigt virkat klart alla bröst jag ska bli klar med strax men för att inte fullständigt tröttna (har färdigställt 33st än) så köpte jag igår lite sockgarn. Fick frågan häromdagen om jag kunde sticka ett par sockor som var sådär vägverksfärgade. Inte helt lätt eftersom garn i den färgen oftast är helt i syntet och det stickar jag inte gärna i. Hittade då detta som istället är helt i ull. Med expeditens garanti att det trots sitt hundraprocentiga ullinnehåll är tillräckligt slitstarkt för att bli sockor som håller så köpte jag och har nu gett mig i kast med detta. Samma person vill också ha en mössa i orange och brunt. Enda förklaring på hur den ska se ut var att den ska vara ful. Det borde jag ju kunna åstadkomma med de färgerna, haha...
Nu packar jag ner de vägverksfärgade sockorna i vardande i lilla kånken och startar den här dagen med långpromenad och hopp om att ett eller annat varv ska kunna åstadkommas under de bensträckare som erbjuds fram till klockan fyra...

Rosa dator och många bröst.

 Jag har skaffat mig en ny dator. Det kändes som om det var dags. Det har pipit och levt om den gamla ett tag men jag har inte brytt mig så mycket, tills häromdan då jag insåg att jag var tvungen att stänga ner under ett sammanträde för att ljudet faktiskt störde i hela rummet. Ni som läser bloggen ser ju inte det men nu får ni i alla fall en bild på själva knapparna jag knappar på. Jag har börjat gilla rosa. Kul.

Jag virkar så tummen nästan värker. Så här långt hade jag kommit igår och det är fortfarande inte långtråkigt. Tror på att inte pausa, då kanske jag tröttnar... haha... Måste skaffa (ännu) mera syntetvadd till stoppning, går åt mer än jag trodde.
Trots att hösten är riktigt varm så är det kallt om mornar och kvällar. Garn för handledsvärmare ska nog inskaffas i veckan.

Bröst.

Precis när jag går som mest och undrar vad jag ska göra för att bryta mitt näst intill maniska sockstickande plingar det till i inkorgen (från Amningshjälpen) och jag får en förfrågan om bröst igen!. "Hur snabb är du?" "Stor beställning" "Deadline" Det härliga är att jag inte blir stressad utan taggad av det. Jag som älskar att producera smått, mycket och snabbt...
Trist är att materialet inte alltid finns till hands. Nu felade det garn (det jag hade hemma räcker en bit men inte hela vägen) Så kollar jag på grossistens hemsida och det verkar vara slut där. Jag kan efter mycket runtletande konstatera att om jag har tur finns det inne v 43 igen... Hm... ha is i magen eller tänka om igen vad gäller färg och kvalité? Jag har inte bestämt mig än men en tur mot stan blir det för inköp av syntetvadd i alla fall.
Gott att det sammanföll med några dagars ledigt från jobbet, det underlättar ju. Samt gör att jag inte behöver få dåligt samvete över allt annat husligt som börde utföras. Nu har jag ju faktiskt inte tid med det. Jag virkar!

Nödvändiga pauser.

Dagarna i oktober är ganska korta om man ska se till hur lite det är ljust. Ser man till längden på arbetsdagarna så är de däremot ganska långa. Skönt då att man tar sig tid att pausa... om det så bara blir ett halvvarv här och där så är det någon minut för monotoni och kreativ vila.
Det blir ju inte några avancerade kreationer att visa upp på bloggen iofs men det fyller sin funktion, med råge. Gott liv.

Grått.

På stickorna är det olika nyanser av grått men om man bara tar sig ut en sväng i naturen så ser en landskapet explodera i färger. Härligt är det.

Lite färdigt.

Jag färdigställer en del sockor. En del par hinner jag inte fota innan de försvinner men det gör inte så mycket. De ser ganska lika ut och är som bloggobjekt kanske inte så inspirerande eller intressant. Men som kreativ syssla i en ibland hektisk tillvaro är det oslagbart.
Idag ska jag iväg och sammanträda och barnsocksstickning får följa med som ett litet lagomprojekt. Höstvindar viner och regnet piskar, gissar att det är eventuell julmarknad som börjat göra sig påmind i mitt huvud varje gång jag lägger upp för nytt par på stickorna...

Måga börser små...

Ni som känner mig eller följt mig här ett tag vet att jag inte kan med att bara göra en av en sak. Älskar detta att producera många. Jag har gjort såna här små börser förr men nu var lagret som sagt slut och min egen är använd på övertid. Lätta att göra är de. Det fina med virkning tycker jag är att det går att justera och ändra efterhand så att slutresltatet blir vad man önskar.
Frågan nu är vilken av dessa jag ska välja att ha som min. Tror att det blir den rosa. :-D

Liten börs

 Det var dags för en ny liten börs.
Då jag fått förfrågningar från andra som vill ha så tänkte jag att jag ska göra mig själv en ny också, då den gamla i samma stil gjort sitt.

Ganska enkel virkning på fri hand. Restgarn går åt, vilket känns bra. Det roliga som liksom lyfter den lilla börsen sen är vilken knapp jag väljer. Fortsättning följer..

Pausstickning.

En ledig dag som hackats sönder av en del kortare möten och internutbildningar. När det är för lång avstånd och för kort tid att gå hem emellan så är det gott att landa på nåt fik och sticka några varv... man undrar ibland vad folk kopplar av med som inte stickar men när jag tänker efter så har jag ju haft en lång period då jag själv alltid släpade på en bok istället. Läsandet har blivit lite åsidosatt sen stickorna invaderade mitt liv, även om det inte helt uteblivit. Fast det gör ju inget. Kultur som kultur typ... haha...

Gröngräs

Det är mitten på september men värmen är tryckande och gräset är i grönaste grönt. Ett nytt garn, en tung påse godis och gott sällskap kan göra riktigt gott. Detta garnets lite trista färg får jag väl skylla på beställaren av sockorna. Hen ville ha lite grönbrunt och grönbrunt it is.

Färger som parar sig...

 Här kommer en bild på de färdiga sjalarna. De har varit klara ett tag och är redan välanvända. Idag fick jag till att fånga båda på samma bild. Vackra är färgerna när de sträcker ut sig.

Men de är härliga även såhär, ihopslingrade med varandra... Jag som inte egentligen är förtjust i färgen orange kan tycka att det är okej i sällskap med de andra regnbågsnyanserna....

Höst igen...

 Det känns ordentligt nu att hösten är här. Det känns helt okej. Min regnbågssjal, den här som jag ska ha själv, börjar bli klar. Endast kanten med picoter kvar att virka.
Fick en förfrågan igår om ett par sockor till ett barn som fyller år. Inga problen, svarar jag glatt och inser sen att barnet fyller 25 och har fötter i storlek 46. Det gör nog lördagens tio timmar långa tågresa mindre dryg... ler...

Sockor påbörjade.

Tumlösa..

Ja, det blev ett par vantar... eller nästan. Jag vet att jag inte är ensam om att ha vantar utan tummar drällande i högarna. När jag kommit såhär långt hade jag en åtta timmars resa framför mig på buss och tåg vilket inte känns som de bästa förutsättningarna att börja pilla med tumstickning men jag kan inte ens skylla på det för det är min lilla hangup... Det är sååå trist att stick tummar...

På bussen fick det istället bli några varv på regnbågssjal nr två... den blir lika härlig som den första som jag inte visat än i sin fulla prakt. Bilder kommer.

Ränder på rutor...

Det  var kul att sticka rutmönster men jäkligt pilligt. Jag inser att många gör det med lätthet, både rutor och andra mönster långt mer avancerade än så men för mig är det nytt och känns pilligt. Kanske vänjer jag mig, om jag ger det tid. Det går ju åt mer garn än annars också så jag vågade mig inte på att göra hela arbetet rutigt eftersom jag inte har nån känsla för hur långt det skulle räcka. Det lutar åt att det blir ett par vantar (om jag inte fastnar efter vante nr ett, haha...)
Jag har semester, det är kallt och ruggigt ute där jag är så förutsättningar finns att göra klart... Vi får se...
Jag har ett härligt nystan entrådigt regnbågsgarn också i min packning så risken finns att detta läggs åt sidan för det mycket mer vilsamma virkandet...

Rutigt??

Jag håller på att lära nytt. Eller ja, det är klart att jag rent teoretiskt begripit länge hur en stickar rutigt. Nu provar jag. Det tenderar att bli lite trassligt. Jag gissar att de finns nåt sätt också för att undvika att det tvinnar sig för mycket eller för lite. Än har jag bara kommit på hur jag undviker små hål i skarvarna Jag tror inte heller att jag drar garnet för hårt inuti arbetet men det kan en ju inte riktigt veta förrän en provar eller hur? ;-)
Jag har aldrig riktigt tyckt om rutigt, vet inte om det är själva kantigheten som stör mig eller vad det är men i detta lilla arbeteet känns det helt okej.
Att lära nytt är lite som att läsa böcker på ett språk en inte riktigt behärskar, en tvingas läsa sakta och tänka. Kan vara nyttigt för mig att inte hetsa hela tiden.
Vad det ska bli? Tja, vad vet en? Jag tänkte sockar men nu lutar det åt vantar. Kanske blir det bara ett halvfärdigt arbete som hamnar i en låda men det är ju också ett resultat. En avlagd stickning är också en stickning. Typ.

Färg, färg, färg..

Som jag redan skrivit så är det inte första gången jag skapar i detta garnet men jag blir lika glatt överraskad varje gång färgerna träder fram så starkt... man märker inte övergångarna och plötsligt när man sitter där och monotont fogar stolpe till stolpe så är det en annan ännu härligare färg man jobbar med...
Jag måste, kanske redan i morgon, göra ett återbesök i garnaffären... Det är flera som vill ha höstsjalar i detta färgsprakande starkt symboliska regnbågsgarn. Gott.

Minisemester..

Insåg inför tågresa att jag ju inte hade nå't garn hemma alls (hm..). Hastigt besök i lilla garnaffären några kvarter bort resulterade i ett regnbågsnystan, entrådig ull. Det är inte första gången jag gör något i det garnet och absolut inte sista.

De sista sommardagarna är varma och sköna men en kopp te och en virkning i ull är skönt att ha till hands när dagen börjar ta slut. Det blir en sjal. Virknål nr fem den här gången, lite glesare stolpar alltså men själva sjalen blir ju lite större... När den är klar så får hösten och kylan komma bäst den vill..

Jobb och fritid.

 När man åtminstone stundvis har en arbetsmiljö som ser ut som ovan så kan man inte klaga, även om just utevistelse i form av lantliga promenader inte ger utrymme för stickning.

En ledig förmiddag i början på veckan däremot så hittade jag ett härligt litet konditori bara nån timma med tåg hemifrån. Där tillbringade jag någon timma i gott sällskap, med gott fika och en alldeles lagom avancerad sticking.
Gott liv.

Blåa sockar och röda sockar...

Ungefär så är det nu, varken mer eller mindre. Köpte några tiokronorsnystan för länge sen som jag inte ens tyckte var särskilt fina. Det var liksom bara billigt-skylten som lockade. Nu är det andra paret sockar på gång och jag kan inte för mitt liv begripa varför jag inte där och då köpte fler nystan till det fantastiska priset... Äsch, inget att grunna på, det kommer att göras samma misstag fler gånger, man köper sånt man aldrig får nytta av och man låter bli köp som man skulle gjort.
Efter några varma härliga dagar är det idag lite svalare och även om det tar ett tag till så kan man ana att hösten och sjalsäsongen närmar sig... Gott att ha lite nya sockor också då :-)

Enstaka varv bara..

Man skulle kunna tro att min bristande närvaro här har med semester att göra, det är ju semestertider men nej, inte för mig. Det är en jäkla massa jobb som hindrar mig att sticka... Har visserligen en stickning med mig i ryggan konstant men det är inte ovanligt att den ligger orörd hela dagarna.
Jag har vid något tillfälle (eller flera om jag ska vara ärlig) påbörjat nåt lite större projekt i lingarn men inte varit nöjd och istället repat upp. Jag är lite nöjd med det, att jag kan repa upp, liksom inse att det inte kommer att förvandlas av sig själv arbetet... är jag inte nöjd nu så blir jag det inte sen heller liksom...
Nu trycker jag ner sockstickningen i lilla kånken med hopp om att kanske få nått varv gjort under dagen... man mår verkligen lite bättre om man fått tillfälle att låta stickorna gå om än bara några enstaka varv per dag :-)

Utefika.

Staden är full av uteplatser, parker och trädgårdar som lämpar sig väldigt bra för kaffe och ett varv eller två. Fast idag har det nästan varit för varmt ute, åtminstone för stcking... garnet löper dåligt mellan fingrarna när luftfuktigheten är hög...

Märkliga färgval.

 Ibland undrar jag vad det är som gör att man plötsligt tycker om färger som man tidigare bara rynkat på näsan åt. Varifrån man får idén liksom. Jag har sällan rosa i mitt register av färger jag omger mig med men så ibland så känns allt bara lite rosa. :-)

Dessa sockor påbörjades innan smågodiset köptes men det var ändå inte förrän jag kom hem och såg det samtidigt som jag såg hur jag matchat mina båda laster... Nu sitter jag och funderar på vart detta svart-rosa ska dyka upp härnäst. Vad vet man..?

Kontraster.

Nja, jag kan inte påstå att färgerna kontrasterar särskilt men det är härligt med känslan av ull mot balkongbetong. Sommarvärme i ösregns svalka.
Jag har till och med fäst trådarna på dessa, direkt efter avmaskning. Vet inte vad som flugit i mig. Nu sitter jag bestämt och säger åt mig att jag inte får påbörja nåt nytt projekt förrän jag vet om jag ska virka en massa bröst eller inte... Om jag ska det behöver det allt fokus jag kan uppbringa.

Insiktssommar

Även om sommaren just nu visar sig från sin bästa sida så får man ha insikten att det kommer en vinter igen. Sockstickning i solen således. :-)