Mera pastellglädje

Det brukar bara vara garn här, jag vet. Men när en har blommor på bordet vars färger matchar pågående stickning så får en göra ett undantag.
Med dessa fina blommor önskar jag också ett gott nytt år!

Pastellglädje.

Nu har jag kommit en bit med de här bubbelgumsfärgade nystan jag införskaffade på rea.
Jag tänker mig att det blir nån typ av gladasjal.  Känns som att det behövs nu när det i övrigt är mest mörkt. Tänker mig att den ska bli ett par meter lång typ men har ingen aning om hur det blir när det blir klart. Visar sen...

Julen har sina färger...

Jag vet att julen har sina färger. Har alltid gillat det röda och gröna som symboliserar julen, mest för att det är färgerna på en flagga som jag tycker om.
I mitt hem har dock inte julen dominerat detta års december heller...
Denna sjalen är just färdigvirkad och färgerna talar för sig själva. Den gröna sjalen från förra inlägget växer och jag är fortfarande pepp på att sätta stickorna i det pastelliga vårkänslogarnet jag nyss köpt. Vi får se vad tid som blir över till det då jobb och annat fått sin tid.

En massa nya nystan...

 Jag veeet, jag borde absolut gjort kart vantarna från förra inlägget, bara några tummar kvar ju...
Men så ramlar man över en av favorotbutikerna som ska stänga ner och säljer ut...jag tycker att jag höll mig hyfsat sansad trots allt. Några pastelliga nystan Drops Fabel fick följa med hem. Blir kanske några sockar eller en vårkänslosjal eller nåt.
Ljuset återvänder ju på söndag!

 Häromdan hamnade jag som vanligt på ett kvällsmöte utan att ha fått med mig varken garn eller redskap. Fattar inte varför det händer gång på gång... nåt undermedvetet säkert bara för att få köpa nytt... Detta entrådiga gröna från ullcentrum var dock inget impulsköp, har tänkt länge att jag behöver en grön sjal, och nu är den på gång. Köpte två härvor (som nystades i butik, tack för det...) för jag vill ha sjalen riktigt stor!
Innan kvällen är slut ska jag göra klart vantarna så att jag kan tillåta mig att hitta på något med det rosa-gröna... kanske...

Vantverkstad...

Det är ju faktiskt några dagar kvar till själva julen och jag kommer att hinna detta utan problem. Det sista vantparet av tre beställa är klart innan kvällen, sånär som på tummarna. De andra paren har, som kan ses på bilden redan fått tummar.
Jag har ingen vidare sticklust nu. Ingen vidare lust att jaga igång julen heller. Tycker mest att det är mörkt och ruggigt. Rent vädermässigt alltså, inget annat. Fast jag är glad att snön håller sig undan :-)
När det är som mörkast så virkar jag lite på regnbågssjalen och får lite hopp om framtida ljus...

Vantar och kalla händer.

Mina fina vantar fick jag använda ett par ggr innan nån annan la beslag på dem. Alltid kul när någon uppskattar det en stickat. Lite kallt om händerna dock men jag tänkte att det är ju lätt fixat. Men inte. Eller jo iofs men fick en förfrågan om att sticka vantar till andra (det är ju snart jul) och presentvantar går ju före liksom... eller nåt...

Jag har rotat fram ett par andra åt mig sålänge, för kylan är onekligen här. Tre par ska jag färdigställa innan jag kan göra mig ett nytt par... Snabbt går det men om jag känner mig rätt så lär de vara utan tummar till typ den 23e. Haha...

 

 

 

Värmande vantar

Dessa blev klara snabbt. Istället för att hålla på att trixa med att plocka upp maskor för att sticka tummen så virkade jag den. Kanske inte så jättesnyggt men de fyller sin funktion. Varma och sköna. Och så gillar jag ju att blanda tekniker. Virkat och stickat i samma plagg lyfter lite tycker jag. Kontraster.
Det är som nitar och strass typ, en av de få saker av 80-talsmodet som jag fortfarande gillar ;-)
Min kofta är klar ju. Jag försöker hitta en gnutta dagsljus att fota den i men solen lyser med sin frånvaro.

Fyra gånger omstart..

Det går inte förneka längre att det är höst och snart vinter, även om det i år just har funkat extra länge att göra det.
Jag har rotat i den där lådan i hallen och konstaterat att sjalar har jag gott om men vantar finns inte så många.
Skred så till verket. Har de senaste åren virkat vantar och började virka ett par nu också men ändrade mig. Hittade detta garnet som jag blev presentad med i somras och det känns som att  det skulle hålla vad som helst varmt i viken kyla som helst, typ.
Påbörjat och repat upp fyra gånger nu men tror att jag har hittat vad som skulle kunna vara rätt storlek. Ull är ju dessutom ganska formbart och kommer efter ett tags användning passa bra hur eller hur...
Min förhoppning är att jag ska vara ordentlig och göra helt klart... alldles för många vantar ligger och dräller utan tummar här hemma. Så dumt.

Knappar

Det är nåt märkligt med knappar. Denna geniala lilla tingest som vi alla till vardags använder utan att knappt (!) reflektera över det.
Knappar håller ihop saker. Ser till att det hålls på plats och omsluter oss, det som ska omsluta oss.
Ofta är de ganska enkla men ibland mer som smycken i sin prålighet.
Jag gillar det enkla. Det blev tio sånahär till koftan. De är i metall. Jag gillar kontraster. Ullkofta med metallknappar.
Nu ska jag bara hitta ett tillfälle när jag orkar pilla med att sy dit dem också. Kan tänka mig att det innebär att jag måste skaffa sytråd dessutom, detta är inget jag är säker på att jag har hemma...

Mörkt och murrigt

Med november kom hösten på riktigt. Jag är glad att det dröjde så länge. Nu är det mörkt och lite ruggigt mest hela tiden. Erkänner att det är liiite mysigt också men jag hade hellre haft sommar och värmebölja. Men var sak har ju sin tid.
Koftan jag har hållt på med ett tag saknar bara knappar men är i övrigt klar. Jag tror att jag ska hinna ta ett varv nere på stan idag och hoppas på att hitta knappar då som jag vill ha. Har inga större krav på hur de ska se ut. Har tänkt mig svarta, enkla, halvstora... borde inte vara omöjligt.
Nu blir det ett par sockor igen. Tills jag får nästa ryck att göra något större...

Sakta och osäkert...

Jag stickar en del men inte en massa. Det är mycket annat som kräver min tid.
Den här röda koftan växer. Bilden visar en skymt av en ärm. Vet inte om jag nånsin kommer att använda den men för varje gång jag stickar ett plagg så märker jag ju vad som inte blev riktigt bra och hur jag behöver tänka istället...

"Jag ska inte handla nåt alls...

... jag ska bara insupa atmosfären", sa jag när jag klev in i garnaffären idag. Jo tjena, det gick ju enligt plan... inte...
På golvet stod en korg med dessa ljuva härvor i för bara 20 kr st. Jag vet verkligen inte vad jag ska höra med det men ni som gissar på en sjal hanmar förmodligen ganska nära saningen.
Först tog jag bara tre härvor men så ändrade jag mig och tog tre till. Detta gladde expediten som på så sätt kunde få undan en av alla korgar som stod och gav butiken ett ganska pyngligt uttryck.
Ett par lite mindre ullsjalar har ag snart klara, bild på dem kommer senare.

Sammanträdespaus

I pausen mellan gruppmöte och sammanträde hinns några varv med även om varven nu börjar närma sig trehundra maskor... tror att det blir en fin sjal detta. Inte för att det är särskilt avancerad stickning men för att garnet är så underbart.

Höststicka...

Ledig dag. Disig höst. Staden är vacker. En gammal kyrkogård, en gammal stenmur. En ekorre (som inte ville vara med på bild)
En ny sticking. Stickor 2.5 och Ullcentrums entrådiga. Känns som om den kommer att ta lååång tid att sticka klart. Härligt.

Regnbågssjal...

Verkar som om jag hamnat i nån slags sjalvirkningsfas. Känns bra. Virkningen är monoton och enkel. Garnerna varierar och resultatet blir bra.
Just detta garnet är helt fantastiskt att jobba med. Vet inte vad det är för nåt, har inte sett det med nån slags banderoll på. Det är entrådigt och helt i ull. Finns i en av stans garnaffrer som jag inte så ofta besöker. Nu när jag var där fnns bara tre nystan kvar så jag köpte alla tre... ler...

Ovillig natur...

 Träden är så vackra ute nu. Alla färger som bara exploderar. Tänkte att den gröna sjalen jag gjorde klar igårkväll skulle kunna sträcka ut sig så bra mot de gulnande asplöven men inte då. Slyet visade sig vara alldeles för vekt och ovilligt att bära upp ullsjoket som jag ändå tycker väger i princip inget alls.
Provade med en rodnande liten lönn istället men den visade inte upp nån större styrka den heller. På lönnbilden kan en åtminstone se picotkanten om en tittar noga. Jag tycker om den här sjalen även om jag kanske tycker att den var lite för enfärgad för att den skulle vara riktigt kul att virka.
Det är Ullcentrums entrådiga och virknål 3.5



 

 

Nu är den klar. Entrådigt ullgarn från Ullcetrum. Virknål 3. Varje maska har varit ett nöje. Det framgår inte på bilden men jag har avslutat med en liten picotkant. Tycker att det är ok att det blir lite "gulligt" när garnet i sig är stickigt och strävt, precis som jag vill ha det. Det ska göra lite motstånd och lukta ull ordentligt om det regnar... :-)
Ni som vet hur jag funkar förstår ju att jag redan börjat på nästa sjal. Fast jag kan nog inte ha fler sjalar själv nu, hojta till om du vill köpa en... nästa bir grön... dessutom har jag köpt lite regnbågsfärgat entrådigt idag också...

Stund vid sund...

Att så sent som den sista september kunna sitta ute vid havet och virka är en lyx. Varmt och skönt. Var inne och köpte en härva till av detta garnet för jag vill ha denna sjalen riktigt stor för jag gissar att kylan kommer...

Matchande höstfint.

 Någon i min närhet tyckte att det behövdes mera rött i hens garderob. Det framgår inte riktigt men sjalen och handledsvärmarna är i samma garn och det är riktigt tomterött. Förstår inte varför det ska vara så svårt att fota just röda nyanser.

Det är Ullcentrums tvåtrådiga så det har gått på bara några dagar att sticka. Eftersom jag gör mest i det entrådiga så känns det som att det bara rasslar till.
Jag tycker att det blev ganska fint även om det är lite trist att sticka i helt enfärgat. Hen som ska ha dem verkar nöjd. Det är ju det viktigaste.

Stickcafé kontra cafésticking...

 Att gå på stickcafé var en ny erferenet för mig. Det var ungefär som väntat. Väldigt trevligt. Mycket prat och skratt. Gott fika. Mycket garnprat. Mycket "åh" och "ah" över varandras alster. Inspiration och gemenskap.
Jag kommer säkert att gå fler ggr. Kan tänka mig att en efter hand lär känna varandra bättre och att de då ger mer på ett annat sätt... Jag gick dit med en väninna men eftersom vi inte kom dit samtidigt så hamnade vi långt ifrån varandra vid bordet. Det var nog bra. Annars hade vi suttit där och enbart pratat med varandra och det kunde vi ju gjort hemma i soffan lika gärna.

Caféstickning är något helt annat. Det ägnar jag mig ofta åt. Att sitta i min egna lilla bubbla med en god kaffe, en god bok och ett skönt nystan som förvandlas till, i det här fallet, en sjal i mia händer, det är avkopping.
Nu har jag snart klart en härligt röd sjal med tillhörande handledsvämare. Ska försöka fota dem idag om jag hittar hyfsat utomhusljus...

Vinterkyla... nästan...

Det känns nu att kalla vindar drar in.
Jag vet inte hur många sjalar jag virkat i Ullcentrums entrådiga garn, vågar mig inte ens på en gissning. Mönstret jag använder hittar du här. Det är enkelt och blir vackert. Om garnet dessutom är flerfärgat så hinner det inte ens bli långtråkigt trots att sista varven är ganska långa. Jag brukar avsluta med en picotkant. När mönstret sitter i minnet är det ganska lätt att variera efter eget huvud också, men jag tycker om det precis som det är.
Köpte garn igår. Har en rödsvart och en blålila sjal som jag använder flitigt men kände starkt att jag behövde en till. Inte lätt att välja färg. Till mitt försvar kan jag säga att jag höll krampaktigt i fem härvor. Klämde, kände och luktade på dem länge. Valde bort två och kom hem med dessa tre. (valde bort låter ju löjligt, kommer att handla fler ggr... haha...)
I morgon ska jag för först gången besöka stickcafé. Intressant, lite av en social studie. Tror att de blir hur bra som helst!

Höstrött

Nu är jag på nästa stycke på den eventuella koftan. Det är hanterbart ett tag till och får haka på under dagarna när jag är ledig från jobb men ändå flänger mellan olika uppdrag och evenemang.
Dagarna är soliga och varma denna septembermånad, bara att försöka njuta. De kyliga mornarna och kvällarna påminner  att det är andra tider på gång. Precis som sig bör.

Små pauser för små projekt

Alla som vid något tillfälle har varit involverade i en valrörelse vet att det är intensivt. Man tänker politik, pratar politik och andas politik. Konstant.
Det är roligt men intensivt. När jag cyklade iväg till dagens första möte så missade jag att få med mig en pausstickning. Slank in på Ullcentrum för att köpa första bästa nystan och en knippa strumpstickor. Det visade sig att jag även där fastnade i politiska samtal. Det är härligt med människor som är intresserade!
På biblioteket, efter att ha fyllt på valsedlar som börjat ta slut, hittade jag en liten paus och la upp för ett par småsockor.
Att foga maska till maska är i princip det enda som får mig att varva ner just nu... Tänk att inte kunna sticka, förstår inte hur det skulle vara...

Snabbprojekt..

Fick en förfrågan igårkväll. Någon behövde en lösning för att kunna ha en nyckel på ett smart sätt runt handleden.
När jag väl fattade hur behovet såg ut och hittade ett gammalt nyckelband jag kunde slakta så tog inte själva virkjobbet måga minuter. Hoppas att det passar. Ser lite litet ut men jag tror att det töjer sig något och blir lagom rätt snart.
Annars är det ju inte hela världen om jag får göra om det. :)

En bit på väg...

Jag börjar se en ände på första stycket av det jag tror ska bli nån slags kofta. Det är lite stort att trycka ner i väskan och släpa runt på så lite småsockor har det bivit emellan varven på denna...
Sensommarvärmen gör också att det inte känns lika angeläget att stressa med en ullkofta, såklart. Bara att försöka njuta värmen.
Ullcetrums garn är härligt och jag gillar detta tvåtrådiga även om jag föredrar det entrådiga tunna egentligen. Fast till en kofta behövs lite stadga ju.

Koftgarn?

Den är gråa koftan jag stickade men inte riktigt lyckats fota i sin helhet än har jag använt idag. Det är nog det första plagget som jag stickat och faktiskt är nöjd med. Me inte tillräckligt nöjd. Nu ser jag att om jag gjort så istället och tänkt si istället så hade det bivit änu bättre. Jag är inte typen som orkar riva upp och göra om. Inte just nu i alla fall.
Gjorde ett besök i favoritgarnbutiken som ses i bakgrunden på bilden. De har ju underbara härvor med garn och idag fanns möjlighet att få dem uppnystade så att jag slipper sitta och garndamma i timmar hemma i soffan.
Nu ska jag bara fundera och låta nåt slags "mönster" forma sig i mitt huvud några dagar och sen se om jag kan åstadkomma en kofta som jag kan trivas ännu lite bättre i. :-)

Mötesstickning.

Nu förstår jag varför jag kände ett så starkt behov av att inhandla sockgarn.
Hösten börjar närma sig, det känns i luften om inte annat.
Behovet av sockor är helt klart större när kylan kommer men också behovet av att sitta inne, uppkrupen under en filt och sticka.
I helgen blev det dock inte riktigt så. Jag har tilbringat tiden i föreläsningssal, fått förmånen att lyssna på och samtala med kloka kamrater. Som vanligt är jag mera skärpt när händerna får sköta sitt .
Det är också ganska tillfredsställande att upptäcka att nånstans mellan seminarie tre och fyra så är socka nummer två påbörjad utan att jag riktigt märkt hur det gått till.

Kunde inte låta bli.

Det blev lite nya nystan. Svårt att låta bli. Men ni vet hur det är. "Jag kan sluta när jag vill" är en sliten fras och i detta fallet vet jag inte ens om den stämmer. Eller jo, förmodligen, men varför skulle jag vilja..?

Tillbaka i sockstickandet.

Dessa färgglada sockorna sitter innan kvällen på de fötter de var ämnade för.
Jag har ett par dagars riktigt ledigt. Då finns tid att göra typ inget alls, vilket jag mer och mer insett är en förutsättning för att klara av den vanliga snurren som just denna hösten verkar vara ännu mer full av jobb än vanigt (klagar inte, bara konstaterar).
Att sticka, och då särskilt sockor, räknar jag till att göra inget alls. Nonsens på tv, yttervärlden i twitterflödet, och stickornas monotona rörelser i handen, det är som meditation.
Känns som att hösten gjort sin entré. Där jag är nu var det igår bara elva grader och ösregn. Känns extra ok att sitta med stickor då. Och behovet av sockor lär ju komma i år också. Jag har tillräckligt men jag kan tänka mig att jag kommer att sticka fler än jag själv behöver, som vanigt...

Fådda nystan.

Fick tre nystan av nåt isländskt märke jag inte känner igen. Ull är det och nåt ska det nog bli av det.
Gillar fådda nystan!

Välbekant rutin...

Precis så känns det. Välbekant. Rutin. Tryggt. En socka är en socka är en socka. Typ.
Koftan från förra inlägget är i princip klar. Jag ska virka till lite knaphål på den och se om jag kan hitta knappar som jag tycker om. Kul kul. Den hänger här på en galge nu och får snällt vänta tills utetemperaturen är under 20 i stället för over 35 (nej, jag skojar inte ens, de pratade om upemot 35 grader idag och tvivlar inte alls på att det stämmer)
Sockar känns i och för sig väldigt avlägset också med temeraturer som dessa men de är inte otympliga att sticka i alla fall. Bara att lägga på hög i lagret av sockor som redan finns. För att ge bort eller sälja eller what ever...

Snart klart sjok.

Det här sjoket, som jag tror faktiskt börjar likna den kofta som jag från början tänkte att det skulle bli, börjar bli alldeles för stort och varmt att ha i famnen nu. Å andra sidan är det bara nån halv ärm kvar att virka (jo, jag mixar stickat och virkat) knappar och kanske nån ficka också så det är svårt att låta bli. Lägger jag det ifrån mig så är risken stor (självkännedom finnes) att det blir liggandes i nån hög och så går åren och så slängs det...
I övrigt kan sägas att vattnet i sundet håller typ 25 grader nu och i morse i dimman var det som att kliva i en kokande kittel . Gäller att komma ihåg det när Bore gör allt i sin makt för att blåsa glädjen ur mig i januari...

Gemensam garntrevnad...

Oftast är stickning för mig att sitta själv uppkrupen i soffan. Maniskt jaga maska efter maska. Det är avkopplande. Ett sätt att kunna rensa tankarna eller ett sätt att få tiden att gå om man reser eller ska kunna koncetrera sig på exempelvis en föreläsnig.
Men nån gång ibland är det istället en gemensamhetssyssla. Idag fick mitt gråa varma ullsjok följa med då jag skulle hugga en eftermiddagskaffe  några kvarter bort.
Det blev inte så hemskt många varv stickade men några stycken. Och trevligt va det. Även om värmen gör att varken kaffe eller ullgarn är det som passar bäst.
Spinnrocken ni ser i bakgrund på bild stod liksom och blänge och viskade "ni kan inte spinna, ni kan inte spinna, ni kan inte spinna" Den gjorde det på ett ganska snällt och dekorativt sätt men jag fick ändå känslan av att okunskapen borde åtgärdas. (jag vet, jag har tjatat om det i flera år nu...). Jag får tjata lite på spinnrocksinnehavarinnan om att vi bör kosta på oss en kurs framöver

En massa nyanser av grått.

Många gråa nyanser är det i detta Kauini. Stycket är varmt och lite otympligt men hemma i soffan funkar det, åtminstone tidigt på morgonen eller sent på kvällen när sommarvärmen inte är i sitt esse.
Jag vet inte riktigt än vad det är jag stickar. Men jag trivs under tiden.

Varm katt...

Det slår i princip aldrig fel. Varje gång en brer ut ett stycke som är mjukt och ulligt så dyker djuret upp för att vältra sig och sen somna tungt ovanpå.
Idag hade jag en tanke om att rensa bland alla halvfärdiga saker som ligger och dräller... repa upp, lägga undan och så, ja ni vet... Denna filten tänkte jag dock att jag skulle färdigställa... Fast nu är jag tveksam på om garnet kommer att räcka... kanske har jag mer nånstans... det är fördelen med en viss oordning, att överraskningar kan dyka upp och en kan fynda i sina egna lådor...
Värmen gör dock att det mesta går i slowmotion så det lär dröja innan jag får veta hur långt garnet räcker... särskilt som djuret sover tungt...

Strävt ullgarn och kallt vatten.

 Njuter av att det här garnet är strävt och lite bångstyrigt. Inte så att det är illa nystat eller så, där har jag inget att klaga på men det är lite motvilligt till sitt temprament... vill liksom inte riktigt lämna nystanet och forma sig efter min vilja. Kan i och för sig också bero på att jag ännu inte vet riktigt vad det ska bli av det. Jag mest njuter av att tämja det. Har nån slags halvplan i huvudet men då det är några sommarmånader kvar så har jag ingen brådska.

Gissar att det finns en koppling. Av samma skäl som jag gillar det sträva garnet som "sticks" gillar jag vattnet fast det inte alls är vad folk brukar kalla behagligt. Ett dopp gör gott. Tidigt på morgonen i duggregn.

Storstadsskog och liten sjal

Det finns en del härlig platser även i storstäder. Snåriga och mätta.

Efter snåriga promenader passar enkla virkmönster extra bra. Denna lilla sjalen tycker jag är ganska ful. Även fult måste ju få finnas. Med största sannolikhet kan någon annan se nåt vackert i den, så är det ju med det mesta...

Sommartankar.

Jag har skaffat en kamera. Den är jättefin och kan nog ta jättefina bilder. Jag strosar runt och försöker fånga sommarens grönska men känslan är inte lika stark på bild som den är när man samtidigt känner asfaltens hetta under fötterna, småkrypens ilande över huden och den något sura doften av ett kärr intill där en står. Kaske kan bilden hjälpa en att minnas, sen när hösten kommer.
Detta är ju en en blogg där tanken än så länge är att hålla inläggen någorlunda garnrelaterade. Efter min lilla kameravandring i storstadsförort släpade jag mig därför iväg till lilla garnaffären och inhandlade några sköna Kauninystan. De vet ännu inte vad de ska bli men det brukar ge sig när jag klämt på dem ett tag.
Hoppas att ni njuter sommar lika mycket som jag. :-)

Skärgård.

 

Inte så kreativ med garn just nu. 

Men med vyer som denna samlar jag energi till kommande projekt, förhoppningsvis.

En liten sommarmössa har jag gjort klar dock. Till mig själv. Virkad efter eget huvud. Kanske att pikoterna runt om ökar gullighetsfaktorn nåågot för mycket men jag får väl kompensera upp med att se lite vrång ut eller nåt så jag inte smälter i solen... haha...

Rörigt? Eh... jo...

Det blir liksom inget klart.
Kanske skulle jag ha en sjalett... eh... nähä... garnet och jag var visst inte överrens... ett par sockar borde väl vara vilsamt... jaså, inte det heller... en sommarmössa i nån slags rosalila färg... ja kanske blir den klar...
Jag har haft sånahär perioder förut... en påbörjar och påbörjar... repar upp eller bara lägger undan...
Vet inte varför men det verkar som om garnet liksom bara gör som det vill och jag vet inte ens vad jag vill att det ska bli av det och till slut så känns det som om hela soffan är ockuperad av saker från syslöjden på lågstadiet...
Tur att jag vet att jag kan, egetligen...
Kanske ska jag bara låta sommaren ta över och vänta på inspiration istället för att försöka tvinga fram något...

Enkelhet.

Vårgrönt lingarn blir vårgrön sommar- sjal. Enkelt. Virknål 4.5 Stolpe fogas till stolpe.
Den mäter kanske 40x120cm. Kan med fördel bäras såhär. Värmer precis lagom när sommaren tvekar lite.

Inköp...

Det här med att en har en massa garn redan hjälper liksom inte när en går in i en garnaffär. Det ligger hyllrader med härvor och nystan som liksom viskar eller ropar...
Idag är det dessutom så kallt och blåsigt ute så behovet av att ha en sommarsjal att svepa om axlarna känns stort. Kanske är värmen tillbaka innan sjalen är klar men fler kyliga dagar kommer, garanterat.
Det blir en enkel virkad sjal. Lite robust sådär, är planen.

Tidseffektivt...

Det här att läsa och sticka samtidigt va nåt jag först liksom skojade om. Nu har jag kommit på att det faktiskt är en skön kombination.
Eftersom jag har en bok som är upplyst och ligger still och låter sig bytas sida i med ett enkelt knapptryck och en stickning som inte kräver nån vidare räkning funkar det jättebra.
Dessa sockor är strax klara och boken har bara nåt hundratal sidor kvar...