Det här sjoket, som jag tror faktiskt börjar likna den kofta som jag från början tänkte att det skulle bli, börjar bli alldeles för stort och varmt att ha i famnen nu. Å andra sidan är det bara nån halv ärm kvar att virka (jo, jag mixar stickat och virkat) knappar och kanske nån ficka också så det är svårt att låta bli. Lägger jag det ifrån mig så är risken stor (självkännedom finnes) att det blir liggandes i nån hög och så går åren och så slängs det...
I övrigt kan sägas att vattnet i sundet håller typ 25 grader nu och i morse i dimman var det som att kliva i en kokande kittel . Gäller att komma ihåg det när Bore gör allt i sin makt för att blåsa glädjen ur mig i januari...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så vackert med grått!
SvaraRadera