Njuter av att det här garnet är strävt och lite bångstyrigt. Inte så att det är illa nystat eller så, där har jag inget att klaga på men det är lite motvilligt till sitt temprament... vill liksom inte riktigt lämna nystanet och forma sig efter min vilja. Kan i och för sig också bero på att jag ännu inte vet riktigt vad det ska bli av det. Jag mest njuter av att tämja det. Har nån slags halvplan i huvudet men då det är några sommarmånader kvar så har jag ingen brådska.
Gissar att det finns en koppling. Av samma skäl som jag gillar det sträva garnet som "sticks" gillar jag vattnet fast det inte alls är vad folk brukar kalla behagligt. Ett dopp gör gott. Tidigt på morgonen i duggregn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar