Att sticka på tåg brukar ju vara härligt. Man brukar få en del gjort, se resultat och dessutom brukar det öppna för trevliga samtal med andra stickiga mäniskor :-)Inget av detta händer på X2000... Jag kan ju knappt öppna en bläddertidning utan att bli åksjuk. Att sticka var bara att glömma.
Däremot fick jag en liten stund över då och då så att jag kunde färdigställa de gråa vantarna från förra inlägget samt börja på ett par lite mindre (damstorlek om man ska generalisera). Under hemresan som inte var det minsta spårbunden blev de både färdigstickade och alla trådar fästes nogsamt :-)
Jag vet inte vad jag ska göra nu riktigt. Vet inte hur mycket tid de närmaste dagarna bjuder på men jag brukar ju kunna sticka (häpp!) till mig lite tid här och var.
Jag har ett ponchoprojekt som blivit liggande... Några icke helt färdiga mössor... Mer vantgarn finns också, om jag nu vill göra några till... Som vanligt åker väl allt ner i min lilla Kånken och så får jag helt enkelt se vilket som ropar högst på mig ;-)
Ja, det är inte lätt att sticka eller annat när tågen går så fort! Trevligt att du ändå fick en del fixat så småningom. Hoppas att du hittar något bra projekt att sätta fingrarna i nu.
SvaraRaderaX2000 undviker jag så lång som möjligt! Kul att höra att det finns fler som blir åksjuka av eländet. Blir jag alldeles tvungen att välja x200 så tar jag postafen.
SvaraRadera