15 november 2010

Jag kan ju, på mitt vis...

Det blev vantar. Mjuka och sköna. Fina färger.
Jag satt några timmar med en återfunnen väninna, idag på ett fik. Eftersom hon är en duktig stickerska så frågade jag hur man får till tummen på vantarna egentligen... jag tycker att det är så pilligt och att det borde kanske finnas ett annat sätt än det som jag på mitt hemmasnickrade vis har tänkt ut att man ska göra. Det visade sig att man tydligen gör så, som jag gör... Gott att veta att det finns ett visst mått av logik i mitt huvud, att improvisation ibland kan vara rätt :-)
Så visade hon mig ett mindre kantigt sätt att maska av...eller ja...jag har vetat att man nog egentligen ska göra annorlunda för det står ju så i alla mönster. Får se om jag byter taktik eller håller mig till mitt lite kantiga vis. Egenheterna blir ju också lite av ens signum :-)
De små nystanen som blev över räckte till ett par små små sockar... Man vill ju inte att det ska bli liggandes till ingen nytta...

1 kommentar:

  1. Det är klart att du kan! Snygga vantar och söta sockar!

    SvaraRadera