Som godis..

Har virkat upp en av härvorna och ska börja på nästa. Bra service att de kan nysta upp det åt mig i butiken. Här kan man se, om man tittar noga, att det är en del skräp i nystanet. Det är en hårfin gräns för när det är charmigt eller väldigt irriterande med rester av halm i det tunna tunna garnet. Än håller det sig på rätt sida gränsen. Jag njuter av garnets strävhet, den är ju jämnt fördelad över hela stycket man stickat/virkat men en liten halmrest som irriterar är inte alls skönt. Att plocka bort dem efter hand är inte alltid ett alternativ eftersom garnet är så pass tunt spunnet att man i så fall riskerar att det går av.
Men som sagt, bortsett från det så är det riktigt garngodis. Färgerna är underbara mot den vita snön.

Ny sjal, utmärkt resevirkning...

Den här är inte till mig. Just dessa färgerna, eller åtminstone orange, bär jag aldrig. Vet inte varför. Minns en episod från barndomen då det var den orangea tuschpennan som inte fungerade, jag och min kompis påbörjade nån slags hatkampanj mot just den färgen men jag vill inte tro att det beror på det. Jag tycker att det är en härlig färg när andra bär den. Eldigt och uppfriskande. Men inte på mig. Jag äts liksom upp och försvinner.
Denna sjalen är beställd och hon som ska ha den har själv valt garnet. Hon pratar om den som orange och röd vilket gör mig en smula förvirrad, färgerna är för en gångs skull så som de ser ut på bilden och med mina ögon är det rosa och inte rött som är andrafärgen men vad vet jag..?
Till mig blir det en röd och svart... men först ska denna bli klar :-)

Mot vit snö...

...framträder färgerna tydligast. Härlig virkning var det. Fler liknande är på gång. Den mäter ungefär 170cm mellan vingspetsarna. gott att svepa om sig.

Semlor? Nä, bättre upp!

Ni som följt min blogg ett tag eller ni som känner mig vet vad detta är. Jag fick en beställnng på fler virkade bröst och det är roligt som omväxling. Men om man inte vet att jag är lite fixerad vid dessa härliga tingestar så skulle det ju lika gärna kunna vara semlor i vardande på bilden :-)
Den blålila sjalen är klar. Den blev stor. Men som så ofta när jag gör något så är jag redan på nästa projekt... Nu vill jag ju ha en sån stor sjal (bild kommer) i rött och svart som jag mer känner är mina färger... En tur till garnaffären gav inget mer än en stängt-skylt på dörren... trist men i morgon har de visst öppet igen. Vi får se om det blir läge då :-)

Oblockad men fin.

Det är väl ungefär nu jag borde bli ordentlig och börja blocka färdiga alster. Spänna ut dem på ett plant underlag med hjälp av nålar för att få en bättre passform och för att det, som i fallet med denna sjalen, inte ska rulla sig i kanterna utan vara slätt och fint. Men jag vet inte, det känns överambitiöst och jag har inte tålamod ork eller plats :-)
Den blev riktigt fin ändå tycker jag! Det är ingen sjal som man sveper flera varv om sig men man kan absolut lägga den om axlarna, eller knyta den om halsen för att slippa frysa. Nu har vintern börjat gästspela även i den delen av landet jag bor i och då är ju ull oslagbart, när man vill hålla värmen.

Award och mötesvirkning...

Vill börja med att tacka Cecilia för uppmärksamheten hon gett mig på sin blogg. Hennes blogg är en av de bloggar som jag läser i princip varje dag. Inspirerande och kul. Nu har hon fått en award som hon uppmanar mig att skicka vidare till fem andra bloggare, som positiva ringar på vattnet. Jag är sådär tråkig så att jag inte gör det. Jag kan inte välja ut fem. Det finns många som på olika sätt inspirerar, uppmuntrar och sprider glädje! Att jag inte skickar vidare betyder inte att jag inte blir glad. Tack Cecilia :-)
Dagen har för mig bestått i att sitta i möte. Hur roligt och inspirerande det än kan vara att diskutera framtid och strategidokument i en organisation som ligger hjärtat nära så kan det vara bra att ha något för händer för att inte somna i en syrefattig lokal... Stolpe för stolpe växer ännu en sjal fram... Härliga färger och härligt garn...
Regnbågssjalen är klar. Det blev ett avslutande varv med picoter jämnt utspritt. Det är ungefär så gulligt som jag kan sträcka mig att göra något som jag kanske själv ska bära. Foto kommer på den sjalen i sin helhet när ljuset tillåter.

Snart klar och mentalt redan på nästa...

Liten kant med luftmaskbågar blev det när garnet börjar ta slut... Några varv till räcker det till men inte blir den särskilt stor...
Fick ta en sväng till stan för att införskaffa lite annat entrådigt, från Ullcentrum denna gången. Jag har stickar hur många sjalar som helst i deras garn och tycker mycket om det. Nu är planen att virka i det. Regnbågssjalen ovan har jag en yttepytteliten virknål till men jag tror nog att jag ska ha kanske en trea eller till och med tre och en halva till detta. Det blir inte lika tätt och fint men å andra sidan större.
Skönt att ha hittat inspiration igen, även om det innebär att jag "snöat in" lite... Förhoppningsvis den enda snö jag behöver tampas med denna vinter :-D

Den växer...

Större och större blir den men ändå inte så stor som jag tänkt mig. Nu är det bara en omgång med varje färg kvar i nystanet och det blir inte mycket. Det finns då flera alternativ. Jag kan göra en till i samma storlek och sen virka ihop dem för att få en stor trekantssjal. kan jag helt enkelt med mera garn fortsätta virka på den men är då tveksam till hur randningen blir eftersom varven blir så långa. Ett annat alternativ är att faktiskt tycka om att det är en inte så stor sjal. Den går ju faktiskt att lägga om axlarna även om jag inte riktigt kan svepa in mig i den. Eller hur va det nu? Hade jag inte nog med egna sjalar :-) Kanske är det inte alls jag som ska ha den?
Hur eller hur så är virkningen njutbar och jag fogar stolpe till stolpe i sakta mak så länge garnet räcker :-)

Stolpregnbåge.

Visst är det härligt när man hittar ett mönster som känns så underbart monotont och alldeles rätt och så kommer man på att man har kvar av det alldeles perfekta garnet för det också! :-)
Med en mycket mycket liten virknål och ett alldeles underbart entrådigt ullgarn fogar jag nu stolpe till stolpe som blir en sjal. Jag behöver verkligen inte fler sjalar men nån annan kanske gör det och virkningen är såå skön...
Jag har redan två stickade sjalar/halsdukar i detta garnet som jag använder mycket och ofta. Det blir liksom så tunt att det fungerar oavsett årstid. Regnbågens färger är dessutom så härliga, klara och lite provocerande kanske :-)
Hur stor den blir? Ingen aning... Vet bara att varven blir längre och längre... gott!

Bilder och hittad virkinspiration

Jag anade att inspirationen fanns därute nånstans, hos er andra bloggare. Den här gången var det hos Virkpia den fanns. Jag tittade efter ett mönster som var lätt att snappa upp utan att behöva följa under hela processen. Det här blir en härlig sjal i ett garn som heter Frost. De varierande färgerna gör att det inte blir tråkigt, jag virkade upp det första nystanet under kvällen igår och är inne på nystan nummer två. Jag har inte fler så det blir ingen jättesjal men lite mysig blir den säkert ändå. Kommer säkert att använda detta mönstret fler gånger. Kanske då välja ett garn som inte trasslar sig så vansinigt när man vill dra garnet inifrån. Detta gör ju att en virkning som annars vore väldigt praktisk att ta med sig i väskan måste virkas hemma i soffa för att inte fullständigt trassla till det.
Så här ser Det gröna åbäket ut i färdigt skick! Det är ett rakt fyrkantigt stycke som jag bara virkat ihop. Ränderna på längden förstärker kroppens form på ett smickrande sätt :-) Jag funderade först på att sätta en resår upptill eller kanske vika ner och sy en linning men jag tror att jag hoppar det. Har som sagt använt den en hel dag och den sitter bra som den är med bara ett skärp och nedvik. Då kan jag dessutom justera längden nån centimeter hit eller dit om jag finner det nödvändigt.

Oinspirerad.

Ja, inte allmänt men jag kan inte hitta nån inspiration till att sticka just nu... Vet inte vart den tagit vägen.
Däremot kan jag meddela att ett av mina ofärdiga objekt, som legat och blängt hur länge som helst på mig, nu är klart. Det har tidigare här på bloggen kallats Det gröna åbäket. Först höll det på att bli ett linne, sen en tröja med lång ärm... jag har repat upp och stickat om hur många gånger som helst men det senaste var att det kanske skulle bli en kjol. Det blev det. En virkad sådan. Kort och åtsittande. Skön. Jättefin. Det tänkte jag visa här på bloggen. En gnutta solsken över parketten på förmiddagen och kameran i handen. Batterislut... nu sitter batterierna i laddaren men solen är för länge sen borta. Vi får se när den dyker upp nästa gång. Jag är glad att den blev något användbart! :-)
Kanske ska jag inte ens tänka på att sticka på ett tag. Kanske kan det bli nåt virkat istället? Eller till och med broderat..?
Kommer ljus kommer bild.

Kongressstickning.

Nej, jag har inte varit på kongress men suttit framför tvn två dagar och följt sändningarna med intresse. Hade nog blivit en del stickat om jag varit där men det blev säkert fler varv hemma i soffan. Jag stickar på vad som jag tror ska bli en halskrage av ngt slag, i rött Classic alpacka, som jag förstått inte säljs längre. Hade bara fyra nystan inköpt och fick tänka om när jag skulle komplettera och upptäckte bristen i butiken. Det gör inte så mycket. Skönt att sticka i är det och vad än nu det färdiga resultatet blir så blir de varmt. Kanske är det tack vare att jag stickar varma plagg som vintern håller sig borta? Då fortsätter jag gärna med det :-)

Aldrig helt utan...

Längst ner i botten på resväskan hade visst slunkit med några nystan ullgarn. Inte hade jag särskilt mycket stickor med mig men utan en virknål är jag nästan aldrig. Inspirationen verkar ha stannat hemma men lite mormorsrutor kan man ju säkert använda till nåt... Typ så känns det. Det regnar och blåser ute så vädret är på min sida i alla fall, om jag nu vill sitta inne och bara vara ledig...
När jag kommer hem är planen att jag ska besöka närliggande Rödakors-butik för att köpa lite broderigarn och lite väv... Lite mersmak hade att brodera men jag är fortfarande på nivån att jag inte vill lägga några vidare pengar på det när jag inte vet om det alls blir nåt resultat.

Tänkvärt...

Många av Alf Henrikssons små dagsverser är mycket tänkvärda. Vad jag ska göra av detta lilla broderade verk vet jag dock inte riktig... Lite stort som bokmärke men lite litet som nåt annat. Men roligt att göra va det.
Nu har jag rest hemifrån några dagar. Utan att ha med mig varken broderi eller stickning. Kunde inte liksom hitta vad jag ville ta med mig. Jag har tillräckligt med sjalar, vantar och sockar för att klara en eventuell vinter men det verkar dröja om den ens kommer. Detta gör mig inget alls.