Vet inte riktigt vad det är som gör att färgerna känns som kontraster och systrar på samma gång, passar gör de hur eller hur :-)
Några avkopplande varv blev det på fik idag i gott sällskap. Det är alltid skönt att landa lite med sticknngen men vissa dagar är det mer nödvändigt än andra att få rensa hjärnan.
Jag har inte på något sätt gjort en djupdykning i lådan med allt ofärdigt, men lite har jag spekat i den. Hittat garnskatter som jag inte mindes att jag hade. Repat upp lite påbörjat som jag knappt minns vad det skulle bli...
Dessa små högar är så härliga. Jag har knappt stickat en maska de senaste dagarna men oj vad jag har fästat trådar :-)
Lådan med ofärdiga saker har det plötsligt blivit lite mer plats i och lådan med färdiga alster är överfull. Det är visserligen "bara" sockor som blivit klara men det är ju bättre än inget.
Känns gott att ha några stycken att visa om någon kommer som är frusen om fötterna. Om inte annat så kommer det väl kanske en julmarknad i år också.
Att jag ska ha så svårt för det, att göra färdigt. Att få tummen ur för det där sista. Med sockor är det inte så, de kan visserligen bli liggande ett tag inna jag fäster trådarna men det är inget problem. Jag tänker på alla andra, lite större projekt. Som sjalen på bilden. Den är alldeles strax klar ju, inte mycket garn kvar att sticka upp och bara en kant som ska virkas runt med lite bågar eller nåt... Men den liksom bara blir liggande... Vet inte om det är samma fenomen som gör att jag aldrig kan dricka ur det sista ut en mugg kaffe utan alltid måste lämna några centimetrar på botten. Eller det faktum att jag utan problem kan diska upp en jättedisk men det blir alltid en gaffel eller två liggandes kvar till nästa tillfälle...
De randiga fabelsockorna är klara och jag har bestämt att de är mina! :-)
Nya är påbörjade. Jag gillade kombinationen fabel och delight... denna gången blev det svart och grått istället för vitt och grått som förra gången jag mixade just de garnerna. Delightgarnet känns extra mjukt i kombination med febel... Härlig caféstickning.
Bilder tagna genom bilfönster blir sällan riktigt bra men man kan i alla fall se att trots att luften känns höstlik att andas så är det fortfarande väldigt grönt och sensomrigt i landskapet. Synd att jag blir lite åksjuk av att sticka i bil, annars hade jag haft många sköna sticktimmar idag.
Det blev några varv stickade i väntan på tåg i alla fall, i solsken. Jag tycker om att sitta och vänta på tåg, sticka och titta på folk som kommer och går, även om det just på denna landsortsperrongen var ganska folktomt...
Och som den lilla bilden visar så passade de randiga höstsockorna alldeles utmärkt på fötterna de var ämnade för. :-)
På ett soligt balkongbord gör de sig rätt okej, dessa färger som väl ändå påminner ganska mycket om höst. Jag är inte överförtjust i orange som färg och det var lite mer av det i dessa nystan än vad själva nystanen avslöjade när jag först såg dem. Nåväl, det är ju trots allt väldigt få av de sockor jag stickar som jag sen själv bär. Dessa är redan utprovade och tingade. Det glädjer mig. Kanske är de klara redan till kvällen så att jag kan få börja med de svart-turkosa som jag tänkt göra till mig själv :-)
...med betoning på lite. Hade funderingar på nåt lite grövre i ull att göra en sjal av... men så hade jag ju bara strumpstickor med mig på resan. Det är inte försvarbart att köpa nya stickor när jag ju har rätt många par hemma. Möjligen om de hade haft fyrkantiga dito som jag ju funderat på ett tag att åtminstone prova men nu hade de inte det så jag lät bli, både sjalgarn och stickor. Några nystan fabel fick följa med hem, och ett delight...
Tänk att det kan kännas så gott att lägga upp nytt. Fast det inte är nåt njutgarn, fast det inte är nåt märkvärdigt flashigt mönster. Fast det faktiskt nästan är lite tråkigt, så är det njutbart. Sexton maskor på var och en av de yttepyttesmå stickorna, två aviga och två räta i varv efter varv har jag framför mig, länge (eller nåja men ett tag i alla fall). Solen skiner men i luften doftar det höst.På ett bra sätt.
Ännu ett Frost-nystan knäckt för att jag ska kunna ha en praktisk liten resestickning med mig på tåg och i bil... Inte precis en semesterresa, jag reser ju med ojämna mellanrum ändå den där sträckan jag reser... Vet att det kan vara behagligt att åtminstone på tågsträckorna ha något för händer. I bil blir jag lätt åksjuk om jag stickar. Tänker inte ta med mig en massa garn, hittar ju numera till garnaffären på min destinationsort :-)
Jag tillhör dem som starkt känner att man ska använda det offentliga rummet, att det är till för oss alla, att nyttja fritt. Jag vet att vi är många som gör det men ändå så är det allid de som tycker att det är himla märkligt att det sitter en tant och stickar lite här och var. Idag hittade jag en gräsplätt utanför ett litet förortscentrum, lagom sol och lagom skugga och jag hade en halvtimma att slå ihjäl... "Mamma, varför sitter hon där på marken?"... "Vad gör hon förnåt?"... "Får man sitta där?"... Härligt med ungar som ännu inte är fråntagna förmågan att ställa frågor. Tristare då med föräldrar som svarar "Tyst!" eller helt ignorerar barnets undran. Istället för att bara svara "ja, man får sitta på gräset" eller "de ser ut som om hon stickar"...
Lite annan teknik att vänja sig vid men jäklar vilket tempo man kunde få upp.
Glass och solsveda är detta inte en blogg för. Men färgerna på dagens inköp kan väl sägas vara lite glassiga. Så föll jag för nya stickor bara för deras utseendes skull, hur ytligt är inte det? Kan stickor vara gulliga eller oemotståndliga så är det just detta de är, dessa tiocentimeters 2.5or. Tror att de funkar och fyller en funktion när man stickar strumpskaft i resår men sen kanske man får byta till lite längre, för att inte hela tiden vara rädd att tappa maskor. Säkert är de alldeles lagom att sticka småsockor på även om det var ett tag sen jag hade ett sånt ryck.
