Minns ni Gösta?

Förra sommaren var det ett rackans virkande av katter runt om i landet. Hjärtekatter. Detta är Gösta. Jag fick precis en kommentar i ett inlägg från förra sommaren om att han kommit fram till någons barnbarn i Örebro. Så roligt att veta att han har landat i ett nytt hem. Glad blir jag :-) Roligt med återkoppling.
Här kan ni läsa mer om hjärtekatterna, ni som inte minns.

Några timmar en söndag.

Jag tror att det för många som för mig är så att stickandet är något som mestadels sker i ensamhet. Hemma i soffan mest. Men ibland har man förmånen att stråla samman med andra som också låter pinnarna smattra mot varandra i vilsamt samförstånd. Det är härligt. Kaffe och lite goda kalorier till gör inte alls ont :-)
Ännu ett par färdiga barnsockor kan ni se i förgrunden på bilden och så har jag påbörjat ett par i vuxenstorlek i lite milda blåa toner...
Jag besökte idag också stora varuhuset och införskaffade lite plastbackar med lock. Känner mig väldigt organiserad som nu har en back att förvara allt garn i och en back att förvara färdiga alster i. Har granskat varje nystan noga för att förvissa mig om att de där hemska flygfäna jag ibland ser i lägenheten inte fått för sig att föröka sig i min ull eller i mina sockor. Tror att det är rent. Kanske är det inte ens mal som flyger runt men jag tar det säkra före det osäkra :-)

Jag har vunnit garn!!

Såå himla glad blir jag. Hade nästan glömt bort att jag var med i virkpias utlottning och så vann jag!!
Lägger in bild så fort jag hämtat min vinst men om ni vill se redan nu kan ni ju titta in hos pia. Jag har valt paket nr 1. :-D

Minskat lite på takten...

...men inte lagt av. Antalet smånystan minskar i hyllorna och antalet småsockor växer. Blandade färger.
Hade tänkt mig in till stan en sväng i eftermiddag för lite garnaffärsbesök men annat kom emellan... Kanske i morgon... Tills dess har jag dessa små behändiga sockprojekt att hålla mig sysselsatt med. :-)

Ett par om dagen..

Sen i söndags har jag faktiskt stickat sju par men det är nog inte en realistisk takt att hålla. Det funkar om man har dagar där man helt tar paus från vardagen eller åtminstone är ledig från några delar av den. Det glädjer mig att trasselhögen med restgarner börjar minska. Nu ska jag hitta en rimligare takt. Tror jag, haha...

Jodå, ett par om dagen...

Jag bestämde ju i lördags att jag skulle sticka ett par baby/barn-sockor om dagen. Tills mina restgarner var slut typ. Än håller jag det. Fast dagens par är inte ens påbörjade och det är redan eftermiddag så kanske spricker det innan tolvslaget...
Skönt med löften man bara ger sig själv sådär... det är ingen katastrof om man inte håller dem eller om man bara håller dem "light"...
Tar fram dagens restnystan nu och ser hur jag kan kombinera ihop det och hur långt jag kommer. :-)

Nöjd.

Man måste nästan hålla upp den så här för att man ska se hur fint den randar sig, och hur stor den är. Den är lite mer stadga i än en stickad sjal, på gott och ont...
Den doftar. Gott.

Sockträsk och spinntankar...

I helgen träffade jag en kvinna som verkar vara lika sticknördig som jag. Det är så härligt när det händer. När någon liksom tar i ett nystan och känner samma känsla som jag när den sträva ullen smeker fingertopparna... Vi började prata om våra olika stickkunskaper och viljor att lära mer... Då visade det sig att hon kan spinna... sådär som jag så länge har velat lära mig! Sådär som ser så lätt ut men som förmodligen är ganska svårt. Att ta en tuss från ett får och så snurra lite på en snurra och få fram garn i andra änden är nästan som magi för mig men hon hävdar att hon kan lära mig hur man gör! Vi har anledning att träffas igen i slutet på mars och jag ser såå fram emot det. Att åtminstone få ett grepp om ifall det alls är möjligt för mig att lära mig lite av detta hantverk...
Jag har tagit tag lite i allt mit trassel av restgarner också. Hamnat i barnsocksträsket. Men det känns rätt okej. Fick för mig att jag ska sticka ett par barnsockor om dagen till mars månads utgång. Hm...vi får väl se hur det blir med det men det ska bli skönt att se restgarnslagret minska...

Styrelsemöte och bröstleverans.

Dagen idag har mestadels tillbringats på tåg och på sammanträde. Mina virkade bröst har levererats. De är mjuka och sköna och precis en handfull stora. Jag har fått till mig att de ska vara i en storlek som gör att de lätt går ner i fickan på arbetskläderna man har när man jobbar på låt säga en bb-avdelning. Eftersom jag virkar lite på gehör så blir de lite olika hur jag än gör men säg de bröst som är lika ;-)
Undera resans och möetsts gång idag blev jag också klar med min sjal, den svarta och röda. Jag tror att jag kommer att använda den mycket, det känns så! Bild kommer...

Levererad...

Som synes är den stor nog att svepa om sig ordentligt men ändå inte för stor att bara knyta om halsen om man så önskar. Det härliga med dessa sjalar man gör i entrådigt ullgarn är att de kan bli i princip hur små som helst och inte alls tar plats om man behöver förvara dem i väskan...jag menar sen, om alldeles strax, när våren och värmen kommer... då när man behöver vara varmt klädd om mornarna men blir varm framåt dan.
Jag vet, bilden talar sitt tydliga språk, det är vinter än ett tag men inte hur jäkla länge som helst! :-)
Här framgår de härliga färgerna bättre...

Stolpar, stolpar stolpar...

Den här härliga sjalen är klar. Tack vare garnets härliga struktur och färgskiftningar så blev det inte tråkigt en enda gång. Den är stor. Kan inte inomhus riktigt visa den i hela sin vidd men jag ska göra ett försök att fota den utomhus innan jag lämnar över den till sin framtida bärare.
Nästa sjal är redan på gång, har kommit halvvägs kan jag säga... Detta är mina färger och jag ser fram emot att bära den när den är klar. Den sticks. Och jag är säker på att den kommer att värma ordentligt trots att det kryper ner mot typ 20 minus även i min del av landet. Jag som inte alls är en vintermänniska har varit utomhus mycket i helgen och tack vare dessa ullplagg jag har om hals och huvud så har jag snarare varit för varm än nedfrusen. Gott.

Som mera godis...

Ett härligt hekto i varje nystan. Ser ut som lakrisgodis när det är som bäst. Enda fördelen jag ännu kunnat hitta med snö, att den gör sig bra som bakgrund när man ska fota härliga färger :-)
Fördelen med virkning jämfört med sticknig är ju att nålen inte är upptagen. Jag skulle alltså kunna börja på denna sjalen också och virka dem paralellt men jag tror inte att jag gör det. Den orange-rosa är snart klar. Varje varv tar typ ett avsnitt av Fraiser som repriseras på tv nu där jag är :-) Gott liv.