Jag råkade se delar av en dokumentär på tv för ett tag sen som handlade om användandet av proteser och hjälpmedelsredskap. Man pratade om hur dessa kan komma att bli som en del av den egna kroppen. Jag tänkte för mig själv att vi nog är många stickerskor som ler igenkännande. När stickandet är som bäst så sker rörelsen utan att man aktivt tänker på det... det bara är där... Njutning...
Under dagen ska jag på ett stickrelaterat möte som jag inte vet så mycket om än, men det känns spännande... berättar med när jag vet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar