Nytt år, nya prövningar. :-)

Jag tänker inte skriva bokslut och jag tänker inte smida planer eller lova en massa. Men jag kan väl få tänka lite nytt? Haha...
Ni som känner mig vet att nål och råd inte riktigt går ihop med min person. Eller ja, för hand kan jag väl hjälpligt lappa ett par jeans eller fålla nåt som ska fållas men jag kan liksom inte göra fint. Att brodera har jag i princip alltid undvikit av den enkla anledning att det alltid finns nån som ska vända på arbetet för att se hur det ser ut på baksidan. Jag har bestämt mig för nu att trasslet på baksidan kan vara vackert och ett tecken på en fritt tänkande.
Tydligen är tanken på att brodera inte helt ny för mig för i gömmorna hittade jag lite väv och några dockor broderigarn, inköpt nån gång för länge sen. Inspirerad av att strax före jul ha hittat några av Alf Henrikssons böcker på antikvariat så letade jag fram en nål och skred till verket. Om det blir klart vet jag inte än men så länge det är kul så trasslar jag väl på :-D
Kan tipsa om att Åsa Linderborg drar igång nån slags broderiklotterkampanj idag. Kan ju vara kul att följa. Allt som främjar det fria skapandet känns roligt. Är det dessutom för en god sak så är det ju ännu bättre.
Gott nytt kreativt år, önskar jag dig!

Mellandagar.

Den stora heliga helgen är över. Nätterna blir sakta men säkert kortare och kortare igen.
Jag har ingen vidare stickinspiration. Det händer alla ibland gissar jag, att annat tar mera tid, att de färdiga stickade alstren inte riktigt kommer till användning och att utetemperaturen inte kräver så mycket ull trots årstiden...
Jag hittade några nystan härligt rödbrunt alpacka classic som jag nu sakta håller på att sticka nån slags halskrage av. Det kan ju vara så att kylan slår till när som helst även om det inte känns i luften just nu.

Kontrast...

Vart man än vänder sig i dessa dagar så möts man av ljus och glitter. Det blingas och blinkar och den ena dekorationen är rödare och glittrigare än den andra. Då tycker åtminstone jag att det är ganska vilsamt att efter en lång dag i en glittrande stad få lägga benen under sig i soffan och ta detta alldeles "gråbrun-tråkiga", sträva, sticksiga lite ull-luktande stycket i händerna. Om det blir en halsduk, vilket det i skrivande stund lutar mest åt så blir den underbart sträv och alldeles fantastiskt fårfärgad :-) Undrar hur lång den blir. Strax över metern tror jag, en och en halv om jag har tur...

Katt som gått i spinn...

Eftersom jag inte riktigt hittar stickinspiration så startade jag en njutningsstickning igår. Ni känner säkert igen det, man rotar fram några nystan på botten av sitt garnlager och så börjar man på nåt som man inte riktigt vet hur det ska sluta. Detta har potential att bli en fin men väldigt sträv halsduk. Eller en liten väska kanske (förutsatt att det får några omgångar i en tvättmaskin). Jag tror på det förstnämnda av två skäl. Jag tycker om sträv och lite kliig ull mot huden samt har ingen tvättmaskin att tova i.
Nåväl, för att knyta texten till rubriken så måste jag beskriva garnet. Obehandlad ull av lite okänt ursprung. Hittade tre klotrunda nystan, utan etikett, i en reakorg i min favoritgarnbutik. Kunde inte motstå eftersom de va just så ulliga att händerna om inte glänser så i alla fall är mjuka och smidiga efter några varvs stickning. Satt och njöt av det igår. Att inte behöva leta runt efter den lilla (dyra) tuben ullfett som inköpts från apotek för att få smidiga händer :-)
Lukten av ull väckte rovdjuret i mina annars hyfsat tama kattkräk. När jag kom upp i morse så kunde jag följa det runda nystanets väg över parketten för att slutligen hitta det rejält bearbetat i ett hörn av rummet. Så dumt av mig att lämna det framme, jag vet ju hur oemotståndligt det är. Nåväl, det såg värre ut än det visade sig vara och själva stickningen var orörd. Jag fortsätter i sakta mak min stickning som jag just idag nog tror blir en sträv stickig och i regn surt ull-luktande halsduk. :-)

Gråväder.

Det är grått och mörkt ute. Jag vet att det vänder om inte länge alls. Tills dess sitter jag helst inne under en filt och stickar, om möjligt.
Handledsvärmere är meditativa att sticka. Det räcker med ett 50g-nystan. Så blir man av med lite restgarn till volangen.

Handledsvärmare.

Det är lite typiskt att det man har minst av i sitt lilla "sortiment" är det som efterfrågas. Nu har kylan börjat dyka upp i landet och fler än jag kommer på att den där glipan intill kavajärmen släpper in alldeles för mycket kalluft mot tunn hud. Tur att det går ganska snabbt att sticka dessa. Varma och dekorativa. :-)

Handledsvärmare.

Varma sköna handledsvärmare klara. Samma garn som min sköna halsduk.

Julmarknaden är över.

Mitt försäljningsbord dignade av sockor i alla möjliga och omöjliga färger. Jag inser nu att jag inte alls är flitig eller har en rolig hobby, detta är mer en mani eller ett slags tvång (skrivet med viss ironi). Fast kanske ska jag inte undra vad det är för fel på mig de perioderna då jag inte stickar så mycket, kanske är det bra att inte ständigt behöva låta garnet glida mellan fingrarna utan att kanske ibland slänga ett öga i nån bok eller så. Haha... som att svära i kyrkan att skriva det på en stickblogg men jag inser att även om jag bara stickar hälften så mycket så producerar jag en del :-)
Försäljningen gick sådär. Kanske hade folk annat för sig än att ge sig ut i regn och blåst för att handla på marknad. Fast de som var där var trevliga. Roligt med en del återkommande kunder från tidigare år.
Jag vet att bilden är suddig, ni vet...dåligt ljus etc etc.

Glittrigt värre...

Antingen kan man göra dem alldeles guldglittriga och traditionella...
...eller lite otraditionellt "rockiga". Lätta att göra även om det knappast är någon bussåkarvirkning. Alldeles för många moment för det. Nu har jag en hemmakväll i soffan så vi får se hur många fler jag kan lyckas åstadkomma till i morgon. Har gjort typ 20 st.
I morgon har jag bord på en liten lokal julmarknad. Tredje året i rad nu. Det brukar vara roligt och även om man inte har så väldigt stor försäljning så har man en trevlig dag och kanske får man lite julstämning på köpet :-)