Det var så här jag lärde mig virka en gång i tiden, fast efter mönster då... Små eller stora runda dukar gjorde man efter mönsterark tagna från någon gulnad tidning... Roligt när varven blev så långa att man slapp tänka och räkna men väldigt drygt mot slutet... sista varvet var inte bara drygt för att det var längst utan också för att det bestod nästan jämt av en massa picoter som skulle ge ett extra gulligt intryck :-DJag har aldrig tyckt att dessa dukar är särskilt fina att lägga på borden, de är knöliga och opraktiska oftast... svåra att stryka släta och manglar man dem så kan de bli alldeles för plana..hihi... Men jag kan fashineras av hantverket... ni vet... en enda tråd, inga knutar... den bara löper i snirklar och bildar formationer lite "som det vill" fast organiserat...
Nu ska det inte bli en duk dock... Gäller att öka och minska på rätt ställen... vi får se om jag lyckas... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar