Sommarvärmen slår emot mig och jag känner med förvåning hur lusten att sitta med nystan och stickor i knät inte är överdrivet stor... det trodde jag inte... att det kunde kännas så... Behovet av en lampa i rummet som ju nu är upplyst av solen större delen av dygnet känns inte heller akut...
Nåt blir det, framöver, behovet kommer det vet jag... den tappra skaran som är inne och läser här ibland får helt enkelt ha lite tålamod och vänta, rätt som det är rasslar det ju till... :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar