Stund vid sund...

Att så sent som den sista september kunna sitta ute vid havet och virka är en lyx. Varmt och skönt. Var inne och köpte en härva till av detta garnet för jag vill ha denna sjalen riktigt stor för jag gissar att kylan kommer...

Matchande höstfint.

 Någon i min närhet tyckte att det behövdes mera rött i hens garderob. Det framgår inte riktigt men sjalen och handledsvärmarna är i samma garn och det är riktigt tomterött. Förstår inte varför det ska vara så svårt att fota just röda nyanser.

Det är Ullcentrums tvåtrådiga så det har gått på bara några dagar att sticka. Eftersom jag gör mest i det entrådiga så känns det som att det bara rasslar till.
Jag tycker att det blev ganska fint även om det är lite trist att sticka i helt enfärgat. Hen som ska ha dem verkar nöjd. Det är ju det viktigaste.

Stickcafé kontra cafésticking...

 Att gå på stickcafé var en ny erferenet för mig. Det var ungefär som väntat. Väldigt trevligt. Mycket prat och skratt. Gott fika. Mycket garnprat. Mycket "åh" och "ah" över varandras alster. Inspiration och gemenskap.
Jag kommer säkert att gå fler ggr. Kan tänka mig att en efter hand lär känna varandra bättre och att de då ger mer på ett annat sätt... Jag gick dit med en väninna men eftersom vi inte kom dit samtidigt så hamnade vi långt ifrån varandra vid bordet. Det var nog bra. Annars hade vi suttit där och enbart pratat med varandra och det kunde vi ju gjort hemma i soffan lika gärna.

Caféstickning är något helt annat. Det ägnar jag mig ofta åt. Att sitta i min egna lilla bubbla med en god kaffe, en god bok och ett skönt nystan som förvandlas till, i det här fallet, en sjal i mia händer, det är avkopping.
Nu har jag snart klart en härligt röd sjal med tillhörande handledsvämare. Ska försöka fota dem idag om jag hittar hyfsat utomhusljus...

Vinterkyla... nästan...

Det känns nu att kalla vindar drar in.
Jag vet inte hur många sjalar jag virkat i Ullcentrums entrådiga garn, vågar mig inte ens på en gissning. Mönstret jag använder hittar du här. Det är enkelt och blir vackert. Om garnet dessutom är flerfärgat så hinner det inte ens bli långtråkigt trots att sista varven är ganska långa. Jag brukar avsluta med en picotkant. När mönstret sitter i minnet är det ganska lätt att variera efter eget huvud också, men jag tycker om det precis som det är.
Köpte garn igår. Har en rödsvart och en blålila sjal som jag använder flitigt men kände starkt att jag behövde en till. Inte lätt att välja färg. Till mitt försvar kan jag säga att jag höll krampaktigt i fem härvor. Klämde, kände och luktade på dem länge. Valde bort två och kom hem med dessa tre. (valde bort låter ju löjligt, kommer att handla fler ggr... haha...)
I morgon ska jag för först gången besöka stickcafé. Intressant, lite av en social studie. Tror att de blir hur bra som helst!

Höstrött

Nu är jag på nästa stycke på den eventuella koftan. Det är hanterbart ett tag till och får haka på under dagarna när jag är ledig från jobb men ändå flänger mellan olika uppdrag och evenemang.
Dagarna är soliga och varma denna septembermånad, bara att försöka njuta. De kyliga mornarna och kvällarna påminner  att det är andra tider på gång. Precis som sig bör.

Små pauser för små projekt

Alla som vid något tillfälle har varit involverade i en valrörelse vet att det är intensivt. Man tänker politik, pratar politik och andas politik. Konstant.
Det är roligt men intensivt. När jag cyklade iväg till dagens första möte så missade jag att få med mig en pausstickning. Slank in på Ullcentrum för att köpa första bästa nystan och en knippa strumpstickor. Det visade sig att jag även där fastnade i politiska samtal. Det är härligt med människor som är intresserade!
På biblioteket, efter att ha fyllt på valsedlar som börjat ta slut, hittade jag en liten paus och la upp för ett par småsockor.
Att foga maska till maska är i princip det enda som får mig att varva ner just nu... Tänk att inte kunna sticka, förstår inte hur det skulle vara...

Snabbprojekt..

Fick en förfrågan igårkväll. Någon behövde en lösning för att kunna ha en nyckel på ett smart sätt runt handleden.
När jag väl fattade hur behovet såg ut och hittade ett gammalt nyckelband jag kunde slakta så tog inte själva virkjobbet måga minuter. Hoppas att det passar. Ser lite litet ut men jag tror att det töjer sig något och blir lagom rätt snart.
Annars är det ju inte hela världen om jag får göra om det. :)

En bit på väg...

Jag börjar se en ände på första stycket av det jag tror ska bli nån slags kofta. Det är lite stort att trycka ner i väskan och släpa runt på så lite småsockor har det bivit emellan varven på denna...
Sensommarvärmen gör också att det inte känns lika angeläget att stressa med en ullkofta, såklart. Bara att försöka njuta värmen.
Ullcetrums garn är härligt och jag gillar detta tvåtrådiga även om jag föredrar det entrådiga tunna egentligen. Fast till en kofta behövs lite stadga ju.