Värmande vantar

Dessa blev klara snabbt. Istället för att hålla på att trixa med att plocka upp maskor för att sticka tummen så virkade jag den. Kanske inte så jättesnyggt men de fyller sin funktion. Varma och sköna. Och så gillar jag ju att blanda tekniker. Virkat och stickat i samma plagg lyfter lite tycker jag. Kontraster.
Det är som nitar och strass typ, en av de få saker av 80-talsmodet som jag fortfarande gillar ;-)
Min kofta är klar ju. Jag försöker hitta en gnutta dagsljus att fota den i men solen lyser med sin frånvaro.

Fyra gånger omstart..

Det går inte förneka längre att det är höst och snart vinter, även om det i år just har funkat extra länge att göra det.
Jag har rotat i den där lådan i hallen och konstaterat att sjalar har jag gott om men vantar finns inte så många.
Skred så till verket. Har de senaste åren virkat vantar och började virka ett par nu också men ändrade mig. Hittade detta garnet som jag blev presentad med i somras och det känns som att  det skulle hålla vad som helst varmt i viken kyla som helst, typ.
Påbörjat och repat upp fyra gånger nu men tror att jag har hittat vad som skulle kunna vara rätt storlek. Ull är ju dessutom ganska formbart och kommer efter ett tags användning passa bra hur eller hur...
Min förhoppning är att jag ska vara ordentlig och göra helt klart... alldles för många vantar ligger och dräller utan tummar här hemma. Så dumt.

Knappar

Det är nåt märkligt med knappar. Denna geniala lilla tingest som vi alla till vardags använder utan att knappt (!) reflektera över det.
Knappar håller ihop saker. Ser till att det hålls på plats och omsluter oss, det som ska omsluta oss.
Ofta är de ganska enkla men ibland mer som smycken i sin prålighet.
Jag gillar det enkla. Det blev tio sånahär till koftan. De är i metall. Jag gillar kontraster. Ullkofta med metallknappar.
Nu ska jag bara hitta ett tillfälle när jag orkar pilla med att sy dit dem också. Kan tänka mig att det innebär att jag måste skaffa sytråd dessutom, detta är inget jag är säker på att jag har hemma...

Mörkt och murrigt

Med november kom hösten på riktigt. Jag är glad att det dröjde så länge. Nu är det mörkt och lite ruggigt mest hela tiden. Erkänner att det är liiite mysigt också men jag hade hellre haft sommar och värmebölja. Men var sak har ju sin tid.
Koftan jag har hållt på med ett tag saknar bara knappar men är i övrigt klar. Jag tror att jag ska hinna ta ett varv nere på stan idag och hoppas på att hitta knappar då som jag vill ha. Har inga större krav på hur de ska se ut. Har tänkt mig svarta, enkla, halvstora... borde inte vara omöjligt.
Nu blir det ett par sockor igen. Tills jag får nästa ryck att göra något större...