Koftgarn?

Den är gråa koftan jag stickade men inte riktigt lyckats fota i sin helhet än har jag använt idag. Det är nog det första plagget som jag stickat och faktiskt är nöjd med. Me inte tillräckligt nöjd. Nu ser jag att om jag gjort så istället och tänkt si istället så hade det bivit änu bättre. Jag är inte typen som orkar riva upp och göra om. Inte just nu i alla fall.
Gjorde ett besök i favoritgarnbutiken som ses i bakgrunden på bilden. De har ju underbara härvor med garn och idag fanns möjlighet att få dem uppnystade så att jag slipper sitta och garndamma i timmar hemma i soffan.
Nu ska jag bara fundera och låta nåt slags "mönster" forma sig i mitt huvud några dagar och sen se om jag kan åstadkomma en kofta som jag kan trivas ännu lite bättre i. :-)

Mötesstickning.

Nu förstår jag varför jag kände ett så starkt behov av att inhandla sockgarn.
Hösten börjar närma sig, det känns i luften om inte annat.
Behovet av sockor är helt klart större när kylan kommer men också behovet av att sitta inne, uppkrupen under en filt och sticka.
I helgen blev det dock inte riktigt så. Jag har tilbringat tiden i föreläsningssal, fått förmånen att lyssna på och samtala med kloka kamrater. Som vanligt är jag mera skärpt när händerna får sköta sitt .
Det är också ganska tillfredsställande att upptäcka att nånstans mellan seminarie tre och fyra så är socka nummer två påbörjad utan att jag riktigt märkt hur det gått till.

Kunde inte låta bli.

Det blev lite nya nystan. Svårt att låta bli. Men ni vet hur det är. "Jag kan sluta när jag vill" är en sliten fras och i detta fallet vet jag inte ens om den stämmer. Eller jo, förmodligen, men varför skulle jag vilja..?

Tillbaka i sockstickandet.

Dessa färgglada sockorna sitter innan kvällen på de fötter de var ämnade för.
Jag har ett par dagars riktigt ledigt. Då finns tid att göra typ inget alls, vilket jag mer och mer insett är en förutsättning för att klara av den vanliga snurren som just denna hösten verkar vara ännu mer full av jobb än vanigt (klagar inte, bara konstaterar).
Att sticka, och då särskilt sockor, räknar jag till att göra inget alls. Nonsens på tv, yttervärlden i twitterflödet, och stickornas monotona rörelser i handen, det är som meditation.
Känns som att hösten gjort sin entré. Där jag är nu var det igår bara elva grader och ösregn. Känns extra ok att sitta med stickor då. Och behovet av sockor lär ju komma i år också. Jag har tillräckligt men jag kan tänka mig att jag kommer att sticka fler än jag själv behöver, som vanigt...

Fådda nystan.

Fick tre nystan av nåt isländskt märke jag inte känner igen. Ull är det och nåt ska det nog bli av det.
Gillar fådda nystan!

Välbekant rutin...

Precis så känns det. Välbekant. Rutin. Tryggt. En socka är en socka är en socka. Typ.
Koftan från förra inlägget är i princip klar. Jag ska virka till lite knaphål på den och se om jag kan hitta knappar som jag tycker om. Kul kul. Den hänger här på en galge nu och får snällt vänta tills utetemperaturen är under 20 i stället för over 35 (nej, jag skojar inte ens, de pratade om upemot 35 grader idag och tvivlar inte alls på att det stämmer)
Sockar känns i och för sig väldigt avlägset också med temeraturer som dessa men de är inte otympliga att sticka i alla fall. Bara att lägga på hög i lagret av sockor som redan finns. För att ge bort eller sälja eller what ever...