Snart klart sjok.

Det här sjoket, som jag tror faktiskt börjar likna den kofta som jag från början tänkte att det skulle bli, börjar bli alldeles för stort och varmt att ha i famnen nu. Å andra sidan är det bara nån halv ärm kvar att virka (jo, jag mixar stickat och virkat) knappar och kanske nån ficka också så det är svårt att låta bli. Lägger jag det ifrån mig så är risken stor (självkännedom finnes) att det blir liggandes i nån hög och så går åren och så slängs det...
I övrigt kan sägas att vattnet i sundet håller typ 25 grader nu och i morse i dimman var det som att kliva i en kokande kittel . Gäller att komma ihåg det när Bore gör allt i sin makt för att blåsa glädjen ur mig i januari...

Gemensam garntrevnad...

Oftast är stickning för mig att sitta själv uppkrupen i soffan. Maniskt jaga maska efter maska. Det är avkopplande. Ett sätt att kunna rensa tankarna eller ett sätt att få tiden att gå om man reser eller ska kunna koncetrera sig på exempelvis en föreläsnig.
Men nån gång ibland är det istället en gemensamhetssyssla. Idag fick mitt gråa varma ullsjok följa med då jag skulle hugga en eftermiddagskaffe  några kvarter bort.
Det blev inte så hemskt många varv stickade men några stycken. Och trevligt va det. Även om värmen gör att varken kaffe eller ullgarn är det som passar bäst.
Spinnrocken ni ser i bakgrund på bild stod liksom och blänge och viskade "ni kan inte spinna, ni kan inte spinna, ni kan inte spinna" Den gjorde det på ett ganska snällt och dekorativt sätt men jag fick ändå känslan av att okunskapen borde åtgärdas. (jag vet, jag har tjatat om det i flera år nu...). Jag får tjata lite på spinnrocksinnehavarinnan om att vi bör kosta på oss en kurs framöver

En massa nyanser av grått.

Många gråa nyanser är det i detta Kauini. Stycket är varmt och lite otympligt men hemma i soffan funkar det, åtminstone tidigt på morgonen eller sent på kvällen när sommarvärmen inte är i sitt esse.
Jag vet inte riktigt än vad det är jag stickar. Men jag trivs under tiden.

Varm katt...

Det slår i princip aldrig fel. Varje gång en brer ut ett stycke som är mjukt och ulligt så dyker djuret upp för att vältra sig och sen somna tungt ovanpå.
Idag hade jag en tanke om att rensa bland alla halvfärdiga saker som ligger och dräller... repa upp, lägga undan och så, ja ni vet... Denna filten tänkte jag dock att jag skulle färdigställa... Fast nu är jag tveksam på om garnet kommer att räcka... kanske har jag mer nånstans... det är fördelen med en viss oordning, att överraskningar kan dyka upp och en kan fynda i sina egna lådor...
Värmen gör dock att det mesta går i slowmotion så det lär dröja innan jag får veta hur långt garnet räcker... särskilt som djuret sover tungt...