Tvåtimmarsvantar...

När jag gjort klart min halskrage (den som inte gör sig på bild men är fin irl) så kände jag att jag ville ha och kanske framförallt behövde ett par vantar också... Började sticka men insåg att jag blev osäker på strl på stickorna. Borde vara enkelt att avgöra om de är lika men jag har svårt för det. Kanske är det knitpro's melerade färgskala som förvillar men jag behöver mitt stickmått för att avgöra halvstorlekarna. Mitt stickmått ligger hemma och där är inte jag.
Virknål hade jag med mig. Löjligt vad snabbt det går. Jag kan inte pausa emellan heller för då minns jag  inte hur jag gjorde vante nummer ett...
De sitter bra på handen nu och jag gissar att de kommer att forma sig ännu bättre när jag använt dem ett tag.
Lite tråkiga kanske men jag kan ju alltid pigga upp dem men en virkad kant i avvikande färg eller kanske brodera nåt på ryggen på dem...
Nu har jag varit en sväng och köpt garn igen... några nystan Kauni. Kanske blir det sjalar... virknålen låg så bra i handen...

Ull-lukt...

Nu är det ett tag sen jag köpte några härvor ofärgat ullgarn av en kamrat med får. Det har legat och mognat till sig i en byrålåda ett tag, inte riktigt klart över vad det skulle bli.
Vintern började göra sig påmind för några dagar sen. Där jag bor är det inte så mycket snön eller ens kylan som definierar vintern. Det är blåsten.
Det blir en halskrage av ullgarnet. En lång. Så att kylan omöjligt kan leta sig in i glipan som så lätt uppstår mellan halsduk och jackkrage.
Jag tycker om att ullen sticks lite. Att det river och samtidigt är så mjukt. Att det luktar får. att det har en konsistens som verkar mjukgörande för händerna när en stickar. Behövs ingen lanolinsalva på tub för nagelbanden så länge denna stickningen pågår...
Idag har jag stickat på tåg, och i bil... är ledig några dagar och där jag är nu är det vinter. Snö och kyla, förhoppningsvis inte så mycket blåst...

Bröst på posten.

En stor blå postlåda. Expediten fick hjälpa mig att vika ihop den för att jag inte skulle riskera att sprida ut mina bröst över hela coop. Vi klarade det bra och nu är de på väg till Amningshjälpen.
Jag fick frågan hur många jag har virkat genom åren. Svaret är att jag vet inte riktigt. Ett antal hundra är det i alla fall. :-)
Nu ska jag plocka fram stickorna igen och sticka lite sockor att skicka iväg till behövande i Syrien.
Lite sugen har jag bivit på att kanske sticka mig en kjol. Vet inte riktigt hur eller så än men det kanske kommer...

Ändrade planer...

Jag var ju så pepp på att sticka sockor och skicka till Syrien... bara för att jag kan.
Så fick jag en förfrågan om virkade bröst igen. Roligt.
Frågan kom i tisdags och hälften är gjorda. Nu har jag jobbhelg framför mig så takten minskar väl något men jag kan se att jag kan leverera trettio bröst på en vecka. Det känns bra.
Sockor till syrien kan jag säker få ihop några stycken ändå.
Vad brösten ska vara till? Det kan du se här.

Sticka och skicka.

Jag fick tips på en annan blog om att det visst finns någon som vidarebefodrar sockar till behövande i syrien. Det känns som en himla bra ide att skänka lite sockor dit. Människorna där lider en massa just nu och kan jag hindra några av dem att dessutom frysa om fötterna så ser jag inte varför jag skulle låta bli.
Vill du också hjälpa till men känner att du inte är så flink i fingrarna så släng till mig ett nystan så omvandlar jag det :-)

Färgglatt värre...

Det blir ett par sockor till mig själv också. Går så himla snabbt när en ska sticka 38or (typ) efter att ha gjort 43or (typ) innan. De där tjugofem sista varven i foten gör lite skillnad.
I morgon ska jag sitta åtta timmar på buss, kan tänka mig att om de inte är klara innan dess så blir de det då. Nånstans känner jag att jag kanske borde ragga upp änu ett nystan eller två bara för att klara resan men sömn och läsning kanske inte är fy skam det heller...
Klara och härliga färger är det i alla fall i detta garnet. Blir rentav lite glad av det!

Blunda och sticka?

Detta är väl kanske då årets första färdigställda sockor, det finns ett par till men de försvann ut på ett par fötter i morse så jag hann inte fota dem. De som redan är ute i fält är vackert blåmelerade. Dessa är som ni ser kammouflagefärgade. Jag tycker inte att det är snyggt alls. Men de fyller sitt syfte och mottagaren uppskattar dem så vem är jag att döma?
Har ju noterat den egenskapen hos mig ibland då jag är riktigt trött att det faktiskt funkar att blunda(typ slumra, nicka till) och ändå låta stickorna gå och gillar en inte garnet  en stickar med så är just det något att öva lite extra på... haha... Vågar inte tänka på hur de sett ut om jag gjort det under hela arbetet, riktigt så duktig är jag inte även om jag har hyfsad koll numera...
Eftersom jag så att säga hoppade över julhelgerna så har jag tagit mig friheten att vara ledig en vecka nu. Har rest iväg lite och fick med mig ett nystan sockgarn, vilket passar bra eftersom jag inte fick med mig några sockor och just hört av smhi att vintern tänker dyka upp till helgen. Vi får väl se hur mycket vinter det blir... Sockor ska det bli i alla fall...

Årets sista alster.

Dagen före nyårsafton fick jag en förfrågan om en liten börs. Kul när en kan virka nåt lite snabbt som en vet att någon vill ha. Tror att färgerna föll beställaren i smaken också, den är i alla fall redan inflyttad i :-)
Nu är det nytt år och nya maskor och varv som gäller. Härligt att se vart det leder...Säkert kommer nya projekt att påbörjas, en del kommer att slutföras med gott resultat och annat kommer bara att ligga och skrota... precis som det ska va... :-)