Ull-luva

När termometern kröp ner mot tjugo grader insåg även jag att mössa kan vara ett praktiskt plagg. Men ack så fult. Bara att sätta sig och fundera på hur en vacker mössa skulle kunna se ut och så göra en sån. Haha.
Detta är tunnt entrådigt ullgarn vilket gör att mössan trots sin längd väger i princip inget alls... vilket är bra, en långluva får inte väga för mycket då ramlar den av. Det är ull, och eftersom jag viker upp den nedtill så värmer den faktiskt bra. Den är dessutom lite sträv och sticks. Det tycker jag mycket om. Det ska kännas att vara klädd!
När bilden togs var den inte riktigt färdig som ni kan se. Nu är den både färdig och använd, trots att termometern visar på plus två. Den håller emot blåst också.
Jag tror att garnet räcker till en till. Skrider nog strax till verket. Ler...

Inte mycket stickat..

Det blir inte mycket stickat för min del just nu. Några varv om dagen blir det i och för sig på den här stickningen som jag fortfarande inte riktigt vet vad det blir. Det är tunnt tunnt garn som stretar emot, det gillar jag. Kommer att sticka till garnet tar slut och har jag tur så liknar det en halsduk vid det laget :-)

Fådda blommor

 En bukett tulpaner kom till mig igår. Det är något visst. En känsla som inte riktigt går att beskriva... det där ljudet när stjälkarna kelar...

Lite restgarn kom till användning när dessa stickades klart. Jag kombinerade Fame trend med ett halvt nystan rosa Fabel. Valde Fabel till hälen för jag tror att det är lite mer slittåligt än det andra. Korta skaft som omväxling.

Nöjda fötter

Klara. Snabbstickade och sååå sköna.
Jag valde att inte sticka resår i hela skaftet som jag brukar utan bara nån centimeter upptill. Får se vad det gör med passformen. Inbilar mig att de kanske inte sitter uppe så bra men vad gör det..?
Blev en massa gan kvar i nystanet men jag är osäker på om det räcker till ytterligare ett par. Kanske hittar jag nåt annat halvnystan av samma sort och randar lite...
Sitter i soffan och ser mig omkring och inser att jag måste göra nåt med allt jäkla garn som ligger och dräller, innan det fullständigt trasslar ihop sig i huvudet... sortera, repa upp och kanske planera lite kan nog vara värt att lägga lite tid och energi på...

Tågresa

Silversocka nummer två påbörjad, och strax klar. Tågresor är sköna. Kaffe i pappmugg är kanske lite dyrt men vatten i tetra är gratis...
Jag kom hem till ett stort garnpaket i brevinkastet. Nu ska jag fundera på hur jag ska färdigställa min första kofta. Titta på vad som gick snett och göra om och göra rätt!

silvergrått

Efter att ha stickat sockor i tjockgarn med 3.5or innan så känns det skönt att vara tillbaka på sina kära 2.5or igen... Kanske är de så pass slitna nu så att de till och med är tunnare än så... haha...
Det är härlig silvergrå färg på detta garnet tycker jag. Lite melerat så det inte blir tråkigt men ändå mest milt grått. Jag gör sockor till mig nu. Tror jag. Vintern verkar inte ge med sig och de sockor jag har är slitna och börjar ha gjort sitt...

Tredje paret gillt?

För ganska länge sedan fick jag en förfrågan om att sticka ett par kammouflagemönstrade sockor... ni som läst här innan minns det. Jag är inte förtjust i kammogarnet själv men vad gör man inte för de som står en nära? Jag stickade ett par. De uppskattades väldigt (jo raggigarnet är ju mjukt och skönt och passformen var bra) Dessa sockor gav sig ut på villovägar och har sedan länge inte stått att finna. Jag stickade ett par nya. De uppskattades om möjligt ännu mera men det visade sig att de var lika rymningsbenägna som par nummer ett. De sågs senast på ett hotellrum strax innan jul men trots påtryckningar i hotellreceptionen efteråt vägrar de dyka upp. Jag hoppas verkligen att de hamnat i någons strumplåda och till och från värmer någons fötter. Att de bara hamnat i rännsten eller sopsäck skulle ju vara synd.
Nu är det tredje paret just färdigstickat och det ska bli spännande att se om de får värma de fötter det från början var tänkt att de skulle värma eller om detta paret också tänker smita. Jag tänker inte sticka fler par nu i alla fall... ler...

Målet är ingenting...

Lite terapistickning får det bli i väntan på att jag ska få hem det Drops Paris jag beställt för att kunna färdigställa min kofta.

Jag hittade ett litet nystan blåsvart kauni och så hittade jag en kort rundsticka i vad jag tror är 2.5mm. Lagom långsam stickning. Aviga och räta om vartannat. Vad det blir? Nån sjal av nåt slag gissar jag. Målet är i det här fallet ingenting, vägen är allt, som det heter i den gamla låten med Robban Broberg om jag minns rätt...

 

Kofta?

Detta är ett första försök att åstadkomma något som liknar en kofta.
Känns väldigt osäkert hur det ska sluta, om det alls blir ett användbart plagg men chansen finns. Just nu är det mest ett virrvarr av lösa stycken och garnändar som hänger överallt men i huvudet har jag en bild av hur det faktiskt kan komma att bli. Jag försöker mig på raglanärm men eftersom en ju inte kan prova så blir det till att gissa och ha nån slags förhoppning om att den biden man har av sig själv och bilden man har av byltet i knät stämmer överrens.
Jag är ju himla fånig som inte äger nåt måttband heller men det gör ju det hela mera spännande.
Det blev bomullsgarn. Drops Paris. Jag hade tillräckligt många nystan hemma för att komma igång och jag har beställt fler som jag hoppas dyker upp under dagen eller kanske i morgon. Bomull är ett skönt material, möjligen att det formar sig lite som det vill till skillnad från ull som ju är lite följsamt men va fasen, jag testar och ser...
Det är ju ett nytt år också. Det borde ju innebära att man tar nya tag, att man rensar upp bland alla ofärdiga projekt, att man lovar sig själv saker så som att lära nytt etc men jag tror att jag skiter i det. Gott nytt år ändå allihop!