Tumlösa..

Ja, det blev ett par vantar... eller nästan. Jag vet att jag inte är ensam om att ha vantar utan tummar drällande i högarna. När jag kommit såhär långt hade jag en åtta timmars resa framför mig på buss och tåg vilket inte känns som de bästa förutsättningarna att börja pilla med tumstickning men jag kan inte ens skylla på det för det är min lilla hangup... Det är sååå trist att stick tummar...

På bussen fick det istället bli några varv på regnbågssjal nr två... den blir lika härlig som den första som jag inte visat än i sin fulla prakt. Bilder kommer.

Ränder på rutor...

Det  var kul att sticka rutmönster men jäkligt pilligt. Jag inser att många gör det med lätthet, både rutor och andra mönster långt mer avancerade än så men för mig är det nytt och känns pilligt. Kanske vänjer jag mig, om jag ger det tid. Det går ju åt mer garn än annars också så jag vågade mig inte på att göra hela arbetet rutigt eftersom jag inte har nån känsla för hur långt det skulle räcka. Det lutar åt att det blir ett par vantar (om jag inte fastnar efter vante nr ett, haha...)
Jag har semester, det är kallt och ruggigt ute där jag är så förutsättningar finns att göra klart... Vi får se...
Jag har ett härligt nystan entrådigt regnbågsgarn också i min packning så risken finns att detta läggs åt sidan för det mycket mer vilsamma virkandet...

Rutigt??

Jag håller på att lära nytt. Eller ja, det är klart att jag rent teoretiskt begripit länge hur en stickar rutigt. Nu provar jag. Det tenderar att bli lite trassligt. Jag gissar att de finns nåt sätt också för att undvika att det tvinnar sig för mycket eller för lite. Än har jag bara kommit på hur jag undviker små hål i skarvarna Jag tror inte heller att jag drar garnet för hårt inuti arbetet men det kan en ju inte riktigt veta förrän en provar eller hur? ;-)
Jag har aldrig riktigt tyckt om rutigt, vet inte om det är själva kantigheten som stör mig eller vad det är men i detta lilla arbeteet känns det helt okej.
Att lära nytt är lite som att läsa böcker på ett språk en inte riktigt behärskar, en tvingas läsa sakta och tänka. Kan vara nyttigt för mig att inte hetsa hela tiden.
Vad det ska bli? Tja, vad vet en? Jag tänkte sockar men nu lutar det åt vantar. Kanske blir det bara ett halvfärdigt arbete som hamnar i en låda men det är ju också ett resultat. En avlagd stickning är också en stickning. Typ.

Färg, färg, färg..

Som jag redan skrivit så är det inte första gången jag skapar i detta garnet men jag blir lika glatt överraskad varje gång färgerna träder fram så starkt... man märker inte övergångarna och plötsligt när man sitter där och monotont fogar stolpe till stolpe så är det en annan ännu härligare färg man jobbar med...
Jag måste, kanske redan i morgon, göra ett återbesök i garnaffären... Det är flera som vill ha höstsjalar i detta färgsprakande starkt symboliska regnbågsgarn. Gott.

Minisemester..

Insåg inför tågresa att jag ju inte hade nå't garn hemma alls (hm..). Hastigt besök i lilla garnaffären några kvarter bort resulterade i ett regnbågsnystan, entrådig ull. Det är inte första gången jag gör något i det garnet och absolut inte sista.

De sista sommardagarna är varma och sköna men en kopp te och en virkning i ull är skönt att ha till hands när dagen börjar ta slut. Det blir en sjal. Virknål nr fem den här gången, lite glesare stolpar alltså men själva sjalen blir ju lite större... När den är klar så får hösten och kylan komma bäst den vill..

Jobb och fritid.

 När man åtminstone stundvis har en arbetsmiljö som ser ut som ovan så kan man inte klaga, även om just utevistelse i form av lantliga promenader inte ger utrymme för stickning.

En ledig förmiddag i början på veckan däremot så hittade jag ett härligt litet konditori bara nån timma med tåg hemifrån. Där tillbringade jag någon timma i gott sällskap, med gott fika och en alldeles lagom avancerad sticking.
Gott liv.