Liten, liten tröja...

 Linsjalen är klar. Den är ljuvlig. Sval struktur i två milda färger. Typ 30cm bred och kanske 140 lång, jag har inte mätt, jag gissar. Inte snabbade den på vårens ankomst men jag har använt den en del trots kyla, snö och blåst...

Köpte två nystan Drops fabel för lite sen. Får lite abstinens om jag inte då och då känner det löpa mellan fingrarna. Som sockgarn är det ju underbart men hur mycket sockor kan en ha? Det fick bli ett litet tröjexperiment. Jag gissar att jag inte är ensam om att avsky det där med montering så jag tänkte att om jag stickar en liten tröja i ett stycke så minimerar jag det där med att sy ihop. Jag har ingen koll på måtten. Det är många år sedan jag hade mitt hem fullt med småbarnskläder. Men ett visst minne har jag ju och stickandet i sig självt är ju njutning... Kanske fungerar de, kanske inte.

Var är våren?

Jag som började sticka i lingarn för jag trodde att vintern skulle vara över... suck.. Men jag ska inte gnälla, värmen är välkommen när den kommer och sjalen i lin är inte färdig än. Det petrolfärgade garnet räckte inte riktigt så jag fick slinka in i härliga garnaffären för att komplettera med en härva till. Valde avvikande färg för sjalens andra halva. Lila är fint.
I garnaffären fick jag dessutom en härlig pratstund med expedit. Det är en stor del av stickandets tjusning, alla dessa samtal som vittnar om vad kreativiteten, garnets vilsamma väg över stickorna, gör med ens psyke. De lugnande stillsamma rörelserna som dessutom ger resultat, även om det ofta är i form av ännu en sjal som en egentligen inte behöver ;)

Dåk.

Ledig lördag tillbringas med nöje på distriktsårskonferens. Timmarna går ganska snabbt när det är roligt men om det blir stiltje ibland så har jag såklart alltid livets nödtorft framför mig på bordet. Kaffe. En stor påse godis. En lättsam stickning. vackert är det, det här petroliumfärgade garnet all i sin liglans.

Buss-stickning

En härva Linnéa från Ullcentrum. En skön sjal med vårkänsla tänkte jag mig. Till mig själv. Njuter av linets struktur.

Filten växer...

Jag har hållt på med den här restgarnsfilten länge nu. Den är numera ganska otymplig och varm, funkar inte alls att ta med sig som handarbete nånstas. Men jag tycker om den. Konstaterar att den är ungefär hälften så stor som jag vill ha den och med en blick på restgarnerna i skålen på bordet kan jag konstatera att det råder ingen brist på material.
Jag ägnar några timmar av min lediga lördag åt att styrelsesammanträda via skype, kan konstatera att det genererar en del filtvarv... :-)
Det blir inget mästerverk på nåt sätt. Men en skön och varm filt som man vågar använda och inte behöver vara så himla rädd om.